sådär håller jag på även om det är världens roligaste grej jag ska på.

Det spelar ingen roll om jag har sagt ja till något i ett svagt ögonblick eller hittat på det själv.

Sitter där och drar av imaginära blomblad trots att allt är färdigt. Packat och klart. Jag är redo, renoverad eller sportkittad beroende på vad som ska hända.

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så trögt att komma iväg?

Som att soffan skriker; nä du, kom och sitt här!

Som att hundens gnäll betyder; du är aldrig med mig ju!

Det allra bästa är att sopa undan alla flyktvägar innan.

Som sagt har badväskan stått klar i nära en vecka.

Allt som ska med ligger framme och synligt bredvid bilnycklarna.

Ändå försöker jag leta upp en bra ursäkt att ställa in hela grejen.

Visst gör det lite ont fortfarande.

Visst känns det lite rostigt i halsen. Inte kan man simma med halsfluss (ja, det uppgraderas väldigt snabbt i mitt huvud).

Ibland, som igår, krävs det att jag ryter till mig själv att: NU TAR DU DIG SAMMAN!!!

Konstigt nog lyssnar jag på mig själv. Oftast.

Jag vet ju att detta blir bra. Jag gick och simmade på Kockums i Malmö för tusen år sedan och senare här, i Rom, när jag behövde få utlopp för känslorna kring min barnlöshet. Det var en och annan gravidmage som simmade också men vi ska inte gå in på den ilskna människa jag en gång var. Det hjälpte ändå att simma.

För om jag bara frammanar den där känsla i kroppen som jag vet kommer infinna sig när jag simmat de där längderna så känns allt helt rätt.

Så då kör jag.

Det känns ovant. Som om jag inte var där i somras och simmade. Fast då bara struttade jag in till en solsäng. Nu måste jag ner och leta upp ett omklädningsrum. Hemskt vad många. Det mindes jag inte.

Inga skåp finns. Det misstänkte jag. Har liksom aldrig sett några. Därför får jag ta med mig hela väskan upp i poolen. Tänker att jag ska ha typ magväskan med nästa gång för saker som plånbok, mobil och nycklar. Ingen lust att dra med mig hela väskan varje gång. Vips har jag börjat planera för nästa gång…Innan jag ens är i vattnet. Ja, jag har ju betalt nu så då måste man ju iallafall…eller?…

Jag simmar i nära en timme. Det går otroligt bra. Om man bortser från att jag inte alls får rätt med crawlen. Kanske ska göra som en gammal bloggvän och gå en kurs. Nej bra tjej reder sig själv, filosoferar jag och kommer i otakt igen. Sväljer äckligt poolvatten och tänker dumma tankar om mig själv.

Ett gäng som värmt upp länge och väl, och tydligen har en egen tränare med sig som tar tid och allt, brölar fram. Jag byter till banan nära kanten så att jag får vara själv. Man kan ju bli översimmad annars.

Nåja, ni behöver inte vara i vattnet med mig mera nu. Det räcker med ett blötdjur här inne hahaha!

Jag går därifrån med de där härliga känslorna; Jag gjorde det och Kroppen känns ny.

I duschen står redan en kvinna, hon som jobbar där tror jag att det är, hon har brett ut sig och har sina grejer i alla duscharna. Duschar länge och väl med massa skum. Hur skitig blir man i en simbassäng?

Jag gör fel och tar den där fönen som är tejpad. Man har ett kort och sedan man dragit det framför läsaren har man fyra minuter på sig att torka håret. Den fönen pajar såklart så jag är tvungen och använda kortet på en annan fön. Alltså har jag förbrukat två gånger av tio på ingen tid alls. Detta på grund av att jag hela tiden flyger rakt in i ljuslågan. Jag såg ju tejpen!!! Nåja, snart kommer jag gladeligen att gå ut utan att föna minsta lilla hårstrå på denna skalle. Värmen är här i vilket ögonblick som helst.

Nämen jag ska nog, tänker jag och går glatt därifrån till bilen.

Om inte annat så måste jag dit och fråga varför jag betalt fullt pris när hon i kassan sa att inskrivningen reducerats då det inte är så mycket kvar av skolåret.