Ja, jag vet att jag sa att ni skulle slippa läsa mer om mina simbravader men nu är jag ju inte den som håller det jag lovat i vått och torrt precis. Särskilt inte i vått hahaha!

Jag fortsätter att åka till simhallen fast inte två gånger i veckan som jag gjorde i början. En gång har det blivit. Det är förstås inte för sent att ändra sig igen.

Pallrade mig iväg idag då jag inte kan i morgon. P g a att de ändrat tiderna i morgon och jag sen ska iväg på bokcirkel. Jag håller dessutom i den i morgon så då får man ju se till att dyka upp där och inte ner i bassängen.

Köpte en större version av samma baddräkt för att kanske slippa de där skaven. Fast då ser den lite knäpp ut vid brösten. Borde jag ha låtit kirurgen pumpa upp dem ännu mer då han satte in ersättningsimplantat? Han ville ju det. Tyckte att jag med min stora rumpa skulle kunna se ut som Pamela Anderson eller Dolly Parton.

Jag vägrade. Faktiskt har jag ångrat att jag överhuvudtaget fick insatt dessa hårdklumpar. Fast hur går det om man ska ha en baddräkt för storrumpade, plattbröstade pärontanter? Finns det ens något sådant?

Nåväl, jag har ändå röda streck vid armhålorna. Trots att jag smorde in mig också.

Hur går det med crawlen då? sitter ni säkert och undrar nu med popcornen i högsta hugg.

Kort svar; sådär.

En gång går det ganska bra. Det vill säga jag klarar mig igenom några banor utan att avbryta och byta stil halvvägs.

Nästa helt åtskogen och jag dricker/hostar/tror att jag sjunker och ska dö omgående.

Jag ger mig inte. Vilar bara lite i ryggsim och min kära gamla groda där jag lärt mig att inte dricka med rätt andning. Sen testar jag att crawla igen.

Det är skönt. Jag älskar att vara i vatten. Kroppen känns så bra efteråt.

Vi är nästan kompisar då. Min gamla kropp och jag.

Sen kan man ju inte låta bli att lägga till ett mysterium i det hela förstås.

Som att kortet för fönen inte fungerade förra gången, men när jag skulle fylla på det idag sa tjejen i kassan att jag har tre gånger kvar.

Va? Vad hände förra gången då? Det kan hon inte svara på och idag funkade fönen och jag slapp köra hem med vått hår.

För er som inte vet ska man aldrig gå ut med vått hår i Italien. Aldrig någonsin för man kan få svåra skador för livet med nacken. Artrosen kommer smygande och älskar sånt som är vått.

Jag hör hur fönarna går loss även då det är 40 grader varmt här och jag häller vatten över huvudet för att få lite respit.

Lite kul tycker jag, som tror att jag började använda fön när luggen skulle uppåt på 80-talet.

Undrar om svenskar vet vad de utsätter sig för?