Det är frågan.

Länge går jag omkring och tänker just så.

Yngste sonen kommer bara hem snabbt på påskdagens eftermiddag, sa han häromdagen, för att lämna mig en liten Pastiera napoletana. Äldste sonen vet jag inte vad han har för planer. Han jobbar morgon på påskafton och kväll på påskdagen. Fast han brukar ju bli dragen åt farfar/pappa-hållet när han är ledig.

Det spelar ingen roll. Jag pyntar ju egentligen bara för mig själv nuförtiden.

Ingen bryr sig mer än jag om jag har fått ihop något påskris eller satt upp alla mina kycklingar.

Det finns ingen lag heller som säger att jag måste det.

Den lilla kaninen som mor målade till en av sönerna och som jag räddat i stormens tid (den andra gick inte att återuppliva, för hon gjorde såklart två) har redan stått ett tag på tv-hyllan.

Sen har jag gått runt och trott att jag skulle kunna köpa trollhassel som jag hade en gång men som försvann i förra flytten, tror jag, tillsammans med påfågelsfjädrar och allt. Möjligtvis kastade jag själv rubbet. Låter detta vara osagt.

Jag hittade trollhassel i plantskolan här intill men det kostade skjortan. Hu!

Då tänkte jag att; jamen jag gör som i fjor. Klipper några grenar ute vid den där övergivna ängen på kullen.

Någon hade redan varit där och klippt ner allt.

Därefter har jag gått runt med min sekatör i väskan omifallatt. Har också tänkt att det är tur att man inte får väskan genomsökt för då skulle jag nog hamnat på någon lista för mördarkandidater.

Häromdagen var jag nära att klippa några skott vid ett träd här nere i parken som tydligen inte ingick i kommunens klippningsplaner. Men så kom jag på att det ju var rena löjan att klippa sånt som jag kanske rent av kan hitta i min trädgård.

Jag klippte ju och körde till tippen men en hel del är kvar än. Så till hundens stora förvåning (han hoppades på något helt annat) gick jag sen där ute och plockade och fick ihop en litet påskris jag kunde sätta mina återanvända fjädrar och hänga lite kycklingar i.

Närmare kvällen såg jag ju tydligt att jag faktiskt inte alls bara dekorerar för mig själv.

Hunden är ju där.

Vi ska påska tillsammans han och jag.

Fast jag misstänker att han struntar rätt bra i mitt påskris.

Så nu kanske det är läge att plocka bort saxen från väskan.

Vad tror ni om det?