har det gått exakt sen vi hämtade hem den här killen:

Jag har redan tjatat om det här och kommer troligtvis fortsätta med detta upprepande så länge jag har min blogg kvar.

Visst är det så att man ibland tänker att man skulle vara mycket friare om han inte fanns. Ingen att planera var man måste lämna honom och vem som ska gå ut med honom när man behöver bege sig iväg tidiga morgnar.

Men såna tankar varar en millisekund för sen hör man hans suckande och smackande och då vet man ju att det är så värt allt pusslande att ha honom i mitt liv.

Så mycket glädje.

Så mycket kärlek.

Så mycket tyst förståelse.

Tänk att det redan gått tolv år…

Den 12 april 2014 var en lördag som för alltid kommer att bo kvar i mitt hjärta.

Och 12 lär vara ett viktigt nummer inser jag som aldrig tyckt att siffror varit intressanta.