Därför tänkte jag; jag går dit och pratar med min lärare. Han kan säkert tipsa om vad jag kan och inte kan. 

Dessutom kunde jag bara inte tänka mig att sitta hemma och tänka när jag hade skelett undersökningen klockan två. 

Packade min ryggsäck. Yoga kläder, provtagningsresultat, vattenflaskor, mackor och bok. Gav mig av klockan tio. 

Min yoga lärare var inte där. M var där i stället. M är kvinna och det därför känns det lite som om vi är på samma våglängd.
Hon lotsar mig genom lektionen. Tipsar om vad jag kan göra. Underbart! Går därifrån som på moln. På nytt född.

Sen åker jag direkt till stället där jag har tid för min skelett undersökning. Solen strålar och jag sätter mig på en stubbe utanför och äter mina mackor. Lite utflykt är det över det hela. Sen tar jag en kaffe på baren intill.

Kommer in innan två. Skriver på papper. Betalar. Får sprutan. Klockan fem kan jag bli undersökt. Till min förvåning får jag gå ut och gå om jag vill. Bara jag håller mig på avstånd från gravida kvinnor och barn. Tar mig en lång härlig promenad. En timme strosar jag runt i det underbara höstvädret. Lyssnar lite på musik. Sitter lite på en bänk.

Strax efter fem får jag ligga i den där tråkiga sängen. Doktorn skojar så att jag blir full i skratt. Då säger han; ligg nu stilla. Jag ligger stilla konstigt nog fast jag känner mig som en busunge som har skrattet bubblande i bröstet.

Allt är okej! Det enda tråkiga man ser är min skolios. Inget nytt under solen.

Men Tacksam är jag!

Tacksam för att jag inte har en svår form av cancer.
Tacksam för att yogan finns i mitt liv.
Tacksam för kvinnogemenskapen.
Tacksam för vännerna.
Tacksam för att humorn allt finns bakom hörnet.

Tacksam är jag för Livet!