Det pratas tyska omkring oss.

Och franska, engelska, holländska… våra rumsgrannar pratar ryska.

Någon enstaka gång hör man svenska, norska eller danska…dock högst sällan.
En salig blandning är det.

Mest är det dock tyska.

Segelskolan här drivs av tyskar.

Dykarskolan ägs av en tysk.

Kanske inte så konstigt då att detta är huvudspråket här…förutom italienskan förstås.

Jag älskar denna internationella blandning. Precis som när jag jobbade på WFP.

Gillar att höra olika språk omkring mig.

Snappa upp lite här och var.

Simma runt lite i olika språkmelodier.

En gång, när jag jobbade på svensk/sydamerikanskt dagis, la jag mig i ett samtal i personalrummet så att det blev tvärtyst. Blev sen upplyst om att det hade pratats på spanska, d v s  jag hade fattat allt utan att jag insett det själv och så svarade jag på svenska.

Så som mina barn gör nu…fast tvärtom…de svarar mig på italienska.

En varm Elba-kväll, då mannen och jag sitter och sippar på ett glas vin eller nåt, och barnen sitter på vägen tillsammans med de lokala busungarna…till alla bilisters stora förfäran, kommer minstingen springande. Han undrar vad den där Rammstein titeln ” Ich Will” betyder…ha ha ha, en ny variant; lära sig språk genom sångtexter…

En utav pojkarna är halvtysk. Därför vill min son lära sig tyska.

Ja, alldeles säkert är det bra att jag och mina barn får bada på många olika sätt.