Karameller att suga på

Ibland kan det verka som om man gör samma saker dag ut och dag in.
Plockar ur diskmaskinen.
Stoppar i diskmaskinen.
Programmerar en tvättmaskin.
Handlar mat.
Ändå är det aldrig samma.
Man gör aldrig saker och ting likadant som igår…fast det kan tyckas så.
Om man anstränger sig lite. 
Känner efter. 
Ja, då märker man ju att man gör och känner annorlunda även då det bara handlar om att städa.
Men även det där speciella; som att strunta i allt och alla och bara dra iväg till havet…det gjorde vi ju i fjor också. Precis i slutet av oktober.
Fick för mig att jag hade publicerat ett inlägg om det förra året…men så var det inte.
Men allt var precis som i fjor…fast ändå inte…
Förra lördagen.
Barnen som inte tycks frysa som jag och absolut inte har problem med att solen inte vill titta fram bakom molnen förrän det är dags att åka, badade järnet.
Grävde i sanden som om de aldrig sett den förr.
Grävde ner varandra
Medan mannen och jag njöt av den nästan tomma stranden.
Allt var ju precis som i fjor och ändå inte. 
Det var ett annat lugn.
Vi kunde njuta lite bättre.
Som om vi smakade på världens godaste karamell.
Så bjöd mannen mig på den bästa av karameller i går.
Han bara skickade mig ett mail i tisdags om att jag skulle ta med mig baddräkt.
Barnen var redan ordnade.
Han hade pratat med barnvakten.
Inget sa han sen om vart vi skulle, han och jag.
Inte ens då vi åkte i väg.
Jag försökte pressa barnvakten…ja, jag nästan höll på att explodera av nyfikenhet…men ingen lätt minsta lilla komma fram.
Mot sjön bar det av.
Inte havet. 
Sjön.
Till ett alldeles underbart ställe.
Inbakat i skogen låg det här f d konstnärshemmet.
Numera hotell och spa.
Jag behövde ingen baddräkt egentligen för vi fick vara alldeles själva där inne.
Låste in oss själva sedan sonen i huset slagit till saltgrottan.
I en och en halv timme badade vi turkiskt bad, bastu, kalldusch, bubbelbad, kneip och drack grönt te.
Alldeles själva.
Sen njöt vi av den underbara parken.
Satt där och såg nöjda ut.
Smaskade i oss sallad och ost och himmelskt bröd.
Underhållna av ägaren.
En mycket speciell man som berättade med inlevelse om bygdens historia.
Två andra par som avlöste varandra med spa- badande turades om att äta med oss.
Vi bara satt där lyssnade och njöt.

Som om vi sög på en himmelsk karamell.

4 reaktioner på ”Karameller att suga på

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s