Hemma bra…men borta….

Jag hör ju mig själv.
Där i Amsterdam.
Hur jäkla negativ jag låter när jag pratar om Rom.
Bilar parkerade på övergångsställen.
Mopeder på trottoaren. 
Ingen respekt.
Ingen kontroll.
Barnen som käglor i vardagen.
I händerna på galna lärare utan några som helst kunskaper om barn.
Äldre människor som knappt kan gå ut för att det är omöjligt att ta sig fram.
Det bara bubblar ur mig.
Så hör jag en annan svenska som bor i Spanien.
Hon är värre än vad jag är.
Avskyr.
Inget är bra.
Nej nej!
Så där kan man inte fortsätta.
Visst blir man bländad på allt det där man ju saknar i Rom och kanske även i Spanien.

I Amsterdam är det fullt med cyklar var du än ser.
Att bara få susa runt på en cykel…
Det vågar jag ju inte i Rom.
Här är det bilarna som gäller.
Kommer man inte fram tutar man.
Så det så!

Men visst är det vackert med kanalerna.

Lutande hus

Till och med vårt hotell var som ett Villa Villerkulla hus.
Broar i sol…precis som hemma.

Kanalbåtshus…häftigt!

Visst går man där och tänker att om jag bara kunde bo på ett ställe som detta, där man tar sig fram lätt och på ingen tid alls, så skulle allt bara ordna sig med resten…jobb, skola…you name it!
Men så är det ju inte riktigt.
Vi är där vi är. 
Säkert är det bra.
Säkert finns det en mening med det.
Det vet hon från Spanien också för när hon har suckat klart efter de två dagarna tillsammans säger hon;
”Det ska bli skönt att komma hem!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s