Dagens roliga

                                                                                        Blogga varje dag 26


Börjar dagen tidigt tidigt.
Äldsta sonen ska iväg till tåget.
Han åker med klassen till Gaeta.
De ska gå på segelskola hela veckan.
Det tar lite tid innan vi hittat rätt tåg.
Nästan alla som ska med är där.
Vi får vänta en stund på gympaläraren.
Det är hon som håller i det.
Hon är sååå bra.
Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag skulle tycka så mycket om just en gympalärare.
Avskydde alla mina.
Den här människan är urbra.
Jag ger henne intyget där läkaren skrivit att sonen måste ta antihistamin.
Bra, säger hon, så att vi kan påminna honom ordentligt…
Sen försäkrar hon alla föräldrar om att ungarna är i bästa händer.
Drar lite regler igen. 
Svarar på onödiga frågor.
Vi har ju redan fått allt skrivet hem.
Inget lämnar hon åt slumpen.
Därefter hälsar hon oss välkomna på fredagen, att se på regattorna. 
Sen drar de i väg till tåget under kramar och handslag.

Någonstans mitt i ringer mannen. 
Han måste gå till jobbet.
Det är lugnt. 
Kommer snart hem igen. 
Minsta sonen är hemma.
Hans skola är stängd p g a röstning…bara i Italien, tror jag, stänger man skolan i två hela dagar för valets skull…

Jag stannar en liten liten extra stund och byter telefonnummer med en mamma som säger att jag kan hänga med dom i bil på fredag. Bra.

På bussen där jag sitter och småpratar med en utav papporna som hälsat adjö av seglargänget ringer min mobil igen. 
Det är minstingen; var är du mamma?
– jag kommer, tat lugnt, har det hänt något? 

Nej, det har inte hänt något men han verkar ha hängt upp sig på att jag sagt att jag skulle vara hemma vid 8,15…Klock-eländet är ju 8,20.
Fattar inte riktigt varför han låter så uppjagad om inget hänt.

När jag är nästan framme vid porten ringer han igen. 
MAMMA, KLOCKAN ÄR 8,30 JÖÖÖÖ!!!!

Kära nån, har han blivit rädd för något!?!

När jag kommer ut ur hissen kommer han ut från lägenheten med hunden kopplad och färdig. 
Så omtänksamt! Då kan vi promenera en stund i den vackra solen.
Men jag ser ju att han är i panik.
– Var är min ryggsäck?
Jag står som ett levande frågetecken.
Förstår verkligen ingenting.
– Håll Wish så att jag kan hämta den.
Då går det upp ett ljus.
– Men snälla du, har du glömt bort att skolan är stängd idag?
Det hade han alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s