Samvetskval…

Vaknar mitt i natten. 
Inget ovanligt. 
Gör så ofta. 
Tänker på den där kvinnan jag just massakrerat i mitt senaste inlägg. 
Luder, kallade jag henne. 
Varför gör jag så med tjejer?
Hon kanske bara gillar att klä sig så, måla naglarna i olika färger, visa sina snygga ben…
Månne är det hennes rustning…
Hennes sätt att gömma sig…
Därför ser hon mig inte i ögonen. 
Vad vet jag…
Men elak var jag nog som kallade henne prostituerad.
Vad har jag för rätt att göra det?
Så gör jag ju inte med män. 
Tänker det där jag ligger i mörkret och tystnaden. 
Ja, vår nya lägenhet är såååå tyst. 
Fantastiskt!
Detta med att vara mera dum mot mitt eget kön är säkert något jag har med i mitt paket från min mor. 
Jag vet ju det. 
Fast visst är det mycket mera intressant med en kvinna som kanske har speciella fritidssysselsättningar jämfört med en vanlig sekreterare. 
Det får jag bekräftat av en utav mina mest trogna läsare sen. 
Tack Lotta!
Samvetskvalet suddades ut lite i kanterna tack vare din kommentar.

3 reaktioner på ”Samvetskval…

  1. Och jag förstår att det var jag som gav dig samvetskvalet. Det bjuder jag på. Föraktet som smyger sig in i hur vi benämner människor, kan jag aldrig riktigt hantera. Det finns massor med förklaringar på ett intellektuellt plan till varför vi gör så, dissar andra kvinnor. Men på ett känslomässigt plan kan jag aldrig förstå det. Jag känner en ung tjej som vill klä sig i läder och lack ibland för att hon tycker att det är snyggt, men hon låter bli, för att inte bli dömd av andra. Kvinnor ser på henne med förakt, män med lust.
    Jag tänker på de tjejer och killar som jag känner som har prostituerat sig. Det finns inget absolut inget av glamour eller annat i den situationen av makt som utspelar sig,
    Jag tänker också på att om du hade skrivit om tjejens klädsel utifrån att man har en egen personlig stil och att hennes klädsel stack ut just där hon var, då tror jag du också hade förmedlat det och du hade fått möta hennes blick.
    Jag är ingen expert, jag är ingen som vill skriva folk på näsan, men det där ordet du använde var som en snyting. Jag hade hjärtklappning när jag skrev min kommentar men för alla de ungdomar och kvinnor jag träffat i mitt jobb som har varit lägst ner på vår sociala skala, var jag tvungen. Inget annat.
    Jag vet att du inte är en dålig människa, jag vet att du är bra och att jag gillar dig. Det kanske var därför det sved extra mycket? Men å andra sidan är jag en känslomänniska, som lätt triggas av det jag upplever som orättvist. Inget annat.
    Kram!

    Gilla

  2. Nej, Annika det var inte du som gav mig samvetskval. Jag hade inte läst din kommentar förrän för en stund sen. Du har helt rätt! Egentligen tycker jag ju att folk ska få klä sig och måla sig som de vill. Tror att mitt undermedvetna sticker fram sin svarta sida emellanåt. Jag är färgad av de som finns i min närhet. Nog är det terapi för mig att skriva här alltid. Jag har ju också lärt känna människor som är längst ner på vår sociala skala. Ibland sprutar fula ord ut. Ber om ursäkt för det!

    Gilla

  3. Aha, skönt för mig 🙂 Tack för att du svarade. Vi gör alla så ibland. Vissa saker är man känsligare för, det är alltid de som man varit personligt involverad i på ett eller annat sätt tror jag. Som jag i mitt jobb och som du också mött. Kram och ursäkten helt accepterad!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s