Det var en gång

en tjej kvinna nåja…halv-tant kanske…en dam i sina bästa år, som  borde skulle stryka tvätt.
Då hotade värmen med sitt klistriga stryptag att sätta stopp för hennes planer.
En klok väninna berättade om hur hon sätter på fläktar och sen stryker så det ryker.
Peppad av den underbara iden och efter en ljuvlig stund i eko-baren med kompisen gav vår hjältinna sig ut på fläkt-letar runda.
Det var så lätt, hade vännen sagt.
Alla ”kines-affärer” säljer sådana.
Men inte de som kvinnan besökte.
När hon besökt två affärer och svetten liksom rann utmed ryggraden och grävde sig in i hårbotten och solkade kläderna så gav hon upp.
Även tanken på att mannen skulle säga typ: du ska välan inte köpa skräp hos kineserna, bromsade henne rejält.
Det var precis så han sa sen då hon satt tung efter rundan på en stol och sippade vatten/juice/kallt grönt te.
Han bad henne vänta med inhandlandet.
Det skulle de göra till helgen.
På söndagen fick han dock världens ide’; hans pappa hade ju huset fullt och fläktar…och säkert garaget med.
Sagt och gjort kom de hem efter söndagslunchen hos svär/föräldrarna med farfars fars gamla fläkt som legat i garaget och samlat damm och mögel.
Hon, den där strykbenägna damen, satte genast igång på söndags eftermiddagen.
Här skulle bannemig slätas till skjortor så det bara ångade om det.
Det hela flöt mycket bra.
Fläkten gjorde sitt jobb fast mannens far sagt att den inte var så stark.
Hon strök på i fräscha vindar tills mannen kom upp från garagestädningen och snavade över fläkt sladden så att den föll i golvet.
Plastbitar splittrades så att den stackaren verkade få ett epileptiskt anfall…fläkten alltså! och det gick inte att banka den till vett heller.
Är man gjord av plast och har levt i över fyrtio år så kan det kanske vara dags att få gå i pension.
Så mannen drog iväg med den för att begrava den i närmsta soptunna och samtidigt uppsöka en sån däringa ”kines-affär”…och det är inte av rasistiska skäl vi kallar dem så de ägs bokstavligen av kineser som jobbar typ alltid. Även en vansinnes varm söndags eftermiddag.
 Stolt kom han hem med en usb fläkt som senare skulle bli sönernas stora kärlek och en ny vän åt damen som ville stryka.
En vän som hon skulle bli tvungen att försvara med klorna för att få behålla för sig själv.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!

3 reaktioner på ”Det var en gång

  1. Hej Stina! Kul att du tittade in😊Ja visst är vi en speciell sort. Kollade just din blogg. Delar djur kärleken med dig och kommer säkert att kolla in dig mera.😊😊😊

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s