fast ändå inte.
David Bowie finns inte mera.
Jag som tänkt precis som Carina, att han var evig.
Vi är inte eviga.
Varken han.
Eller någon annan.
David Bowie fanns med sedan jag började intressera mig för musik.
Han fanns där alltid liksom.
Precis som hans låt ”Heroes” har varit med mig hela morgonen.
Igenom yogan.
Igenom pratet med yoga-kompisen.
Igenom matlagning och hundpromenad.
Och så får jag syn på att Peter Gabriel också skrivit om det.
Min Peter Gabriel.
Han har satt upp den här på FB;
bara det…
Pranayama i Rom 
David Bowie…alltså han har verkligen satt spår i människor.
Min favorit är Ziggy Stardust. Som jag har lyssnat på den, i svårt och i roligt.
Det känns lite märkligt det där med evigheten.
Att man faktiskt tänker så om vissa.
Kram!
GillaGilla
Ja visst är det så. Och när de där eviga går bort påminns man på ett kusligt sätt om att man ju kan ligga där själv helt plötsligt…Kram!
GillaGilla
Vilken fantastisk version av Heroes. jag såg ”Fem viktiga år” på tv igår om Bowie, och tror du inte att jag satt där och bölade igen…
Carina
GillaGilla