När jag var liten drömde jag om att kunna dansa på is. Jag har säkert tjatat om det här innan också. Om hur min klumpighet och okunskap om min kropp alltid hindrat mig.

Med yogan känns det som om jag vågar mera. Kan mera. Jag hoppar på en Flying Dragon Sequence, Yan-yoga, som en utav mina lärare håller en kväll. Svårt, tänker jag när jag går därifrån med darrande armar och muskler som spritter. Kul säger min hjärna och jag provar hemma. Igen. Igen. Och. Igen.

Det är som att dansa. Jag kan ha vilken musik jag vill till eller ingen alls och istället leva mig in i den eldsprutande drakens tänk. En stor blänkande drake med lång lång snärtande svans.

Jag blir mer och mer biten. Snöar in. Måste göra varje dag. Åtminstone en serie.

Å nej, det ser inte ut som på videon här nedan när jag gör det. Jag får dåligt fram mitt ben och mina vingslag liknar nog mera kråkflax. Upp i balans på ett ben kommer jag knappt utan stöd. Men jag har kul. Får upp energin och armarna verkar starkare efter bara några dagar.

Det ser då rakt inte ut som på klippet…ÄN.