Jag förstår precis. Är med hela vägen. Har ju själv varit cancersjuk och förstår att det är de sjuka och svaga vi måste skydda. Blev galen när folk skickade barn med feber till skolan för att föräldrarna ”måste ju jobba”. När man har immunskyddet under skorna är man allt annat än positiv till folk som bryter reglerna.

Det som är svårt att förstå är när de stänger parker. För att folk håller picnic. Min onkolog sa att en halvtimmes promenad i friska luften varje dag gjorde samma effekt som cellgifterna, fast bättre. Vi har en enorm förbättring av luften vi andas då trafiken minskat drastiskt.

Då får vi inte ens vara där. Min man, som nu är satt på tvångssemester,  försöker gå ner i  den lilla parken härunder men blir bortmotad av poliser. Vi har under denna vecka turats om att gå några rundor med hunden där. En park som blir allt skitigare då Roms kommun hellre skickar ut vakter som motar oss än städar bort soporna.

Det förstår jag inte.

Solen lyser med sin frånvaro idag (ha ha så rolig jag var nu då!) och då blir allt mera tungt. Då fattar jag noll.

Jag handlar på marknaden men får otäcka krypkänslor när vi blir utfrågade vart vi ska och uppmanas använda plasthandskar. Får panik när jag ska öppna en påse med plasthandskar. Hjälp! Jag vill inte alls leva så här inbakad och vad gör jag nu med 18-åringen som prompt ska till sin tjej varje dag för att vara med henne 1 och en halv timme.

Han har fått en mask av sin svärmor. Känner mig, igen, som en oansvarig och gräslig mamma, men i min värld är det de som är i riskzonen som bör skydda sig med masker. Inte att alla andra ska bunkra upp. Jag hittar själv inga. De är slut överallt. Igår tittade en apotekare på mig som jag var ett ufo när jag frågade om de hade några kvar.  Får väl sy själv om detta ska fortsätta. Tid kommer jag ju att ha.

Om jag tänker efter känner jag mig febrig. Tar tempen. Nä, det är bara ilska. Har en temperatur på 35,7. Feberkänslan har jag piskat upp själv.

Borstar hunden tills han blir sur på mig. Hänger upp mina balkonglådor och torkar av balkongen med vatten och alkohol.

Då ser jag att Kamelian är smällfull med knoppar och blommor.

Några blommor får följa med in.

Och till min glädje noterar jag att mönstret på min favoritvas och duken min kompis sytt till mig matchar varandra.

Okej, jag ska nog klara detta med!😍