Mamma på natten också

I natten vaknar jag med ett ryck. Ett barn skriker hysteriskt. På rösten tror jag mig höra att det är en flicka…hur jag nu kan göra det. Trycker på väckaren. Klockan är 1,11. Med bultande hjärta försöker jag höra in om sönerna är hemkomna. En dörr öppnas och stängs. Toalettdörren är det jag hör. Antar att det är minsta sonen då jag inte hört närmaste dörren, dvs stora sonens, öppnas.

Hinner tänka att jag ska dra på mig något och gå ut och kolla när en man skriker – basta!. I min sömniga men ändå klarvakna hjärna hör jag min äldste sons röst. Gud! Min fantasi far iväg ilsnabbt. Det är så klart min son, hans f d kriminelle kompis och dennes lilla flicka. Så smäller en bildörr och det blir tyst för barnskrik när bilen kör iväg. Varför i bil? De bor ju så nära. På promenadväg. Hjälp! De har varit ute och kört med den lilla flickan i natten. Jag vet inte ens om kompisen har körkort. Fast det kanske inte spelar någon roll om man är så gränslös som han tydligen kan vara. Vänta nu, sonen lovade och svor att han numera lever ett ordentligt liv. Mamman och flickvännen som fått honom att sälja olivolja istället för att göra dumheter.

Jag vet inte hur länge mina tankar far runt som vilda spöken innan ytterdörren öppnas. Det hörs tydligt att det är just vår ytterdörr för den har ett skrapande ljud, som en fängelsedörr…som jag för övrigt bara hört på film hur de låter…eller en gammal källardörr ungefär…kanske bättre som beskrivning…,sedan värmen börjat stiga mer och mer. Antar att det är något med hängningen….usch, vilka liknelser jag får in. Sluta genast dumma människa! Sov nu! Ingen har varit dum mot ett barn och i synnerhet var det inte din son…eller???

Efter evigheter somnar jag. Trycker ner den där besten som vill att jag ska gå raka vägen till köket för att förhöra sonen på direkten innan han hasar till sitt rum. Bra där ,tänker jag, när jag vaknar av att mannen är på väg ut med hunden. Jag klarade av att inte fara runt och förhöra mitt i natten. Fint jobbat!

På morgonen frågar jag äldste sonen, innan han går till jobbet, om han hört flickan eller pojken som skrek. Det hade han såklart inte. Inte heller verkar han dölja något…hur tusan vet jag det? Han har ju ljugit för mig förr…Han säger; hej då mamma! och går iväg.

Lägger ner allt, tillfälligt, och sätter kopplet på hunden som följer mig hack i häl i vanlig ordning. Han är vrålsugen på en långpromenad och så får det bli.

Senare berättar jag det hela för min väninna som nyss mist sin mamma. Hon blir också eld och lågor. Vuxna kan göra vad de vill så länge de inte blandar in barn i skiten. Fy vad obehagligt alltihop. Vi är helt överens. Vi måste försöka ta reda på mera.

Det blir till slut minstingen som klarar ut det hela. Han var ju i badrummet intill skriket. Han har hört hur en familj kom ut ur huset framför oss. Sa hejdå till ”skrikungen” högst upp (ja, min son har egna namn på sådana han inte känner namnet på) sen var galna ungen (en flicka, det vet han) igång. Pappan går i taket och sen kör de därifrån. Punkt slut!

Jag andas ut det djupaste jag kan. Usch som jag kan få ihop saker! Tur att det inte var som jag tänkte!

Sen funderar jag på vad som kan ha hänt. Kanske somnade flickan hos familjen de var och hälsade på för att mamma och pappa bara glömde bort tiden, för att sen vakna när de bar ut henne till bilen. Eller kanske ville hon bara aldrig någonsin åka hem. Klockan ett på natten skulle jag nog också skrika som en stucken gris om någon bar iväg med mig när jag somnat en gång. Jag ville aldrig åka hem om jag lekte bra även om det så var mitt i natten.

Tänker också att mina livliga fantasier kanske har med boken jag håller på att läsa.

Den är bra. Men berör verkligen på djupet. Mammornas röster skär i mig. Det kunde vara jag. Det kan vara jag. Det kan bli jag.

wp-1595427345452.jpg
dav

 

Så vaknar jag i natt med klockan 1,11. Min äldste sons dörr smäller hårt igen. Han öppnar en annan dörr…förvirrad tror jag först att det är minste sonens dörr…men klok av förra nattens hittepå, förstår jag att det är toalettdörren. Så skriker någon på gatan; det är inte sant!!!. Det är en man.

Ta mig tusan om det inte låter som min sons röst igen!

Svetten rinner. Jag kör ett mantra 108 gånger.

Hädanefter får jag verkligen se till att ta kamomill te innan jag kryper i säng.

Jag klarar inte en natt till som detektivmamma. Verkligen inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s