Snigla mig fram

Vi stannar till och äter i Val Gardena en dag. Vi stannar alltid till och äter. Vi äter alltid. Ha ha ha! Nä, det där var väl inte riktigt sant…men nästan. Vi är ju iallafall inte i Val Gardena varje dag.

De gör fantastiska träskulpturer där. Denna restaurang är full av sådana. Svampar, ugglor…ja, allt möjligt, Jag fastnar för den här glada snigeln.

wp-1597499713145.jpg

Ta det lugnt och var glad verkar den säga.

Kvällen efter är jag hemma i min trädgård och vattnar. När jag kommer in och med nyborstade tänder och lägger mig i sängen känner jag någon på fotleden. Tar på något slimmigt som sitter kvar. Det är en snigel utan skal.

Drar något på mig och försöker smussla ut snigeln genom badrumsfönstret. Ger upp och öppnar köksdörren för att lägga den i krukan utanför.

Kanske att just sniglarna vill säga något nu då.

Tat’ lugnt Marika! Kan jag göra annat då då?

En reaktion på ”Snigla mig fram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s