Vaknade ledsen igår. En sorg jag inte riktigt kunde sätta ord på.

Ledsen för att allt verkar hänga i luften, inte riktigt bli någonting av. Frågor som inte får några svar.

Ledsen för att det samtidigt bubblar överallt. Som om en bomb snart ska explodera.

Fattar inte riktigt själv. Ändå vet jag att vissa saker jag sett och läst de senaste dagarna har rivit upp sår.

Går på tur i min trädgård.

Den där rosen som ett tag var rosa sprutar nu ut mörkröda, fylliga, sååå vackra blommor.

De tjockbladiga växterna, med blommor som öppnar sig i solljus, visar sin bästa sida.

Och sen går jag ut med hunden…

Där är det  blåregnet som regerar. Det är ju tid för det nu.

Ja, det hjälper ju ledsamhet man inte riktigt vet varför den kom tillbaka.

I morse förstod jag att det ju också var mors dödsdag igår.

Då passade det ju alldeles utmärkt med blommor.