är till ända. Eller nästan. För mig är den iallafall avklarad.

I onsdags satt jag där och väntade mig världens undergång och så fick jag varma leenden och positiva svar. Jag är definitivt inte på väg mot graven än. Allt är på väg till det bättre.

Vi sa att vi måste fira. Jag och vännerna som fungerar som taxi.

Sen var det dags idag igen. En snabbis in och hämta ut röntgenresultatet i byggnaden bredvid. Tillbaka på avdelningen där de ger mig cellgiftstabletterna och remiss för spruta. Ner på cellgiftsavdelningen för att få sprutan.

Det går undan idag. Hinner inte sätta mig ner förrän sköterskan är där och följer mig till rummet. Det slår mig hur hon ler med ögonen över munskyddet. Så glad hon gör mig. Precis som i onsdags när onkologen och hans team tog emot mig leende. Härligt!

Tänker att man verkligen behöver det så liten och skruttig man känner sig då man är på sjukhuset.

Jag hade precis fått en mindre utskällning av mottagningssköterskan för att jag ingen remiss hade. Bara ett mail. Fast jag fanns på listan.

Det säger jag till teamet som skriver ut mediciner och läser mina blodprover. Att jag fick skämmas.

De ber om ursäkt och nästa gång ska jag påminna dem om detta så ska jag få en remiss så det ryker om det.

De säger också att det aldrig någonsin är mitt fel. Det får jag inte tänka ens.

Leendena är där igen.

Det kan jag leva länge på.

Alltihop berättar jag för C som följer mig till sjukhusapoteket för sista stoppet innan hemresan. Där är det kö. Vi hinner avhandla lite positivt som hänt här hemma också.

Sa jag att det är underbart att ha vänner som dessa?

När de släpper av mig utanför mitt hem säger jag att vi absolut måste fira.

Vi kommer överens om att gå ut och äta pizza så snart kvällarna blir lite mänskligare igen.

Just nu är det som en varm fuktig filt dygnet runt.

Inget bra klimat alls för festande.

Inget bra klimat för tidiga morgonpromenader heller.

Klockan sex i morse fick jag stanna hunden flera gånger för han var på väg hemåt igen och fattade inte alls meningen med att stanna och kolla blommor eller ta bilder…det gör han föresten aldrig. Men ändå.

Ska tusan vara ute och gå i en bastu, verkade han se ut att tänka.