mig längre.

Ingen litar längre på att jag har en plan och tänker genomföra den.

Allra minst jag själv.

Så säger jag till min svenska kompis i telefon.

Sen kommer vi fram till att det är rent och skärt skitsnack såklart.

Hon gjorde exakt samma sak.

Planen hade hon klar i flera år. Långt innan jag hade min ens i tanken.

Sen bara sa det wooosh och så var hon iväg.

Hon säger att hon kanske måste hjälpa mig på vägen.

Beställa tågbiljetten till Malmö för att åka och hälsa på mig redan nu och sen ge mig datumet så bara MÅSTE jag infinna mig där då.

Vi skrattar men det ligger en liten sanning i det.

Lägga moroten så att den är synlig.

Så att man inte kan undvika den och bara måste plocka upp den annars ställer man till det för andra kaniner.

Ja, så är det nog.

Ska genast börja kasta ut lite fler morötter till mig själv.

Det kanske inte alls räcker med bilder på drömmiga stugor vid vatten…

Kanske måste det till något mer…

Funderar och promenerar runt i min trädgård där jag tänker som allra bäst.

En inkräktare hittar jag. Eller den har jag egentligen sett innan men inte låtsats om.

Har inte orkat och därför inte tittat närmare.

Nu först ser jag den på riktigt.

Tar bilder och kollar på I-naturalist.

Tydligen är det ett litet fikonträd.

Jaha! Coolt!

Men mår den verkligen bra av att växa i muren sådär?

Ska jag flytta på den kanske?

Vart i så fall?

Hmmm, jag har massor att fundera på ju…