inte fanns.

Om jag bara körde på i 120 utan att ens se i backspegeln.

Inte brydde mig om hur det gick för två stora men ibland ändå så små killar.

Om jag släppte taget bara.

La av med att tänka ”tänk om”.

Då skulle det ju gå mycket fortare att genomföra min plan såklart.

Jag skulle gärna vilja att någon sa att det ordnar sig.

Skulle så hemskt mycket gärna slippa den där talande syrsan/kompisen som säger ”insomma” vilket betyder ”nåja” antydande att det där inte är så när jag pratar om att de ju kommer att fixa allt som har med att tvätta jobbkläder och sånt också samtidigt som de jobbar häcken av sig samtidigt som de försöker vara unga och det som hör till med.

Jag menar, jag flyttade i och för sig inte hemifrån förrän jag fyllt 22, men jag klarade ju uppenbarligen av både tider och allt det andra med.

Eller?

Ibland grips jag av hur mina killar blivit stora. Av hur de förändrats.

Yngste sonen kommer och frågar om jag har en guldkedja som han kan hänga sitt stjärntecken i. Det som han fick när han föddes av en vän som inte finns längre. Jag blir rörd för i lådan ligger lite av hans hår från första klippningen . Så blond. Nu är han mörk. I åratal har han fnyst över det där hänget. Nu vill han ha sin kräfta ständigt om halsen.

Han frågar om jag vill ha asken med håret.

Såklart!

Nu när han har en positiv kärlekshistoria på gång verkar han en helt annan kille.

Som om han förstått vissa saker som innan var lite löjliga för honom.

Kanske är det så vi fungerar, vi människor.

Nä, vad säger jag…jag vet ju att det är så vi fungerar.

Visst tyckte jag själv att det var lite tramsigt att spara babykläder och hårtussar innan jag fick barn.

Nu blir jag tårögd när jag hittar mina barns.

Jag kommer på att jag räddade undan äldste sonens hänge från rummet på stormarnas tid.

Jag visar honom den men han vill inte ha sin skorpion…inte än i varje fall.

Hårtussen där är lite mindre för jag kom på för sent att jag ville spara.

Den var lite mörkare på sonen som nu är den ljusare.

Det där ”tänk om en”, hur gör man med dem?

Blundar, håller för öronen och kör på eller???