Det var ju inte alls säkert att vi skulle ha tur med vädret då det mest regnar här just nu. Inte heller att en helt fantastiskt solig dag skulle visa sitt allra bästa.

Regndagar avlöser grådagar och har gjort så nu ett tag.

Vi hade allt väldigt bra planerat och tänkte att en söndagsmorgon ska väl vara smidig att köra till stationen. Det var min kompis C’s man som lovat köra oss och jag ska bli hämtad 10,30 utanför min dörr. Det kan man kalla service.

Vi hade inte räknat med den här galna staden som verkar ha fått liv som om alla skulle till jobbet. Därför hamnade de i en trafikkö som andra vänner berättat att man inte riktigt vet vad den beror på.

Men vi kom i tid även om vi fick springa sista biten till tåget.

Vid en annan hållplats stod vännen M och väntar på att hoppa på samma tåg och hon ringde innan jag hunnit skicka henne ett meddelande att vi satt på rätt tåg.

En halvtimme efter hoppade hon på.

Sen hade vi en timmes prat och skämt innan vi var framme i Civitavecchia där M’s, som bjud dit oss, fru K väntade.

Hon är guide och vi gick en fin promenad längs stranden och hamnen där vi därför också fick lite kul information.

Som denna installation man tror är gevär som sticker upp innan man ställer sig rakt framför och de två antimaffia domare/magistraterna som dödades i bombattentat året innan jag flyttade till Italien, Falcone och Borsellino framträder.

Här ser ni också C’s rygg då hon ville ta en närbild

Havet sa K hade tidigare tills dagen innan varit i uppror.

Nu låg det nästan helt platt.

Det var som om M , som stod i köket och förberedde lunchen han talat om att bjuda oss på sen länge, hade beställt denna underbart glittrande dag.

Vi åkte sen med K hem till dem.

Där blev vi borstskämda med förrätt, pasta i äggplanta (har jag aldrig testat), friterade grönsaker, kronärtskockor och siciliansk sallad (ja för M kommer från Sicilien), vin, kaffe och våra medhavda bakverk (man ska aldrig komma tomhänt).

Efter prat och skratt och med fulla magar flyttade vi sen över till soffan där vi såg solen gå ner i havet innan K körde oss tillbaka till tåget igen.

Och hur hittar man såna här vänner då, undrar ni säkert.

Jo, man hjälper till på julbasaren som anordnas varje år i slutet av november på Svenska Kyrkan i Rom.

För vi är det glada gänget vid glögg/korvbordet.