Titeln låter lite dramatisk kanske.

Vi kommer ju fortsätta att träffas när jag är i Sverige.

Åka på utflykter tillsammans hoppas jag också.

Ja, för jag inser ju att det är allra roligast när man upplever saker tillsammans.

Jag må vara hur ensamvarg som helst, men faktiskt är det med flera ögon som man ser saker ännu bättre.

Att någon ställer frågor som man inte tänkt på själv.

Att någon ville se på något man kanske inte själv skulle ha gjort men då får en helt annan infallsvinkel på något.

Sista hela dagen här tog vi oss till centrum av Rom. En önskan om att bara ströva runt. Äta en glass. Njuta av den eviga staden.

Vi tog oss rakt ner i myllret. Ett myller som växt till sig och över sig själv sedan pandemin.

Letade länge efter kattkolonin på Largo Torre Argentina men såg noll katter.

En annan vän berättar sen att de byggt hus till katterna vid andra änden än där vi stod. Fast förr myllrade det av dem. Nu inte så mycket.

Därefter ville jag visa dem Campo de Fiori. Andra svenskor har varnat mig att det inte längre är det där fantastiska torget fyllt med blommor framförallt utan nu är det mest turistskit man säljer där. Och det stämde. Fast mina kompisar ville köpa lite klassiska turistgrejer till någon hemma så det blev bra ändå. Fast inte alls som jag minns.

Vi åt en bit mat på en restaurang jag vet brukar ha god mat. Nu är den också turistanpassad och allt smakar lite allround.

Det gör inget för vi har egentligen sikte på en riktig glass. En gelato, som betyder glass och inte är något speciellt för den hemmagjorda glassen man säljer även nuförtiden i Sverige. Och där kan man också bli lite lurad för viss glass är gjord på riktigt medan annan är pulver utblandat med vatten. Jag har en glassförsäljare där jag bor som gör glassen med färska ingredienser. Den har mina vänner redan testat två gånger när vi beger oss ner i centrum.

Först strosar vi runt. Tittar i affärer. Stannar till vid Fontana di Trevi som fanns på önskelistan.

Man får inte längre komma ner och kasta pengar om man inte betalar 2 euro till vakterna som står och skriker på folk att de inte får kasta pengar uppifrån över allt folk. Alla får ju lite panik när man vet att man inte kommer till Rom någon mer gång om man inte utför denna rit.

Varken jag eller P har kastat någon peng i fontänen hahaha!

Just saying!

Glömde fråga K om hon kastade något i fontänen sist hon var här…kom jag på nu.

Kanske räcker det med att se fontänen för att ha tjing på att komma tillbaka.

Naturligtvis måste man föreviga den på mobilen.

En god glass och hemmagjord glass hittade vi innan vi styrde stegen mot bussen som skulle ta oss hem igen.

På kvällen hade jag redan förbeställt pizzor hos min yngste son. Vi körde dit allihop med hunden så att de skulle få träffa min son och G. Enda sättet då de är typ i pizzerian nonstop( den sorgliga jobbsituationen i detta knepiga land…).

Sonen bjuder på lite olika sorter och K tar ett foto som hon skickar hem med ett potpurri av de olika pizzorna.

Vi valde bäst i test och det är en pizza med torkade tomater och pesto som vann första pris.

Mina vänner gillade pizzorna och jag är såklart stolt som en höna.

Min minsta unge är en duktig pizzabagare.

Fast det visste jag ju redan.

Vi hade också tur och vädret var med oss så vi satt en stund och filosoferade i trädgården. P och K bokade tågbiljetter till flygplatsen.

Så bra den blev denna vecka trots att den såg dålig ut med ombokningar och magsjuka både från min sida och hundens!