Spinner vidare i mitt huvud om huruvida det är moraliskt försvarbart att lämna sina, förvisso stora, söner när det börjar poppa upp kommentarer från olika håll och kanter om att jag är modig.

Va?

Jag?

Mina knän darrar fast jag sitter ner när jag berättar för min äldste att jag tänker åka i september. Han ser på mig med enorma valpögon och börjar tala om att det kanske vore bättre om jag lämnade hunden på pensionatet istället för att utsätta honom för en sån resa.

Jag mår illa när jag säger att jag inte vet när jag kommer tillbaka. Att jag ju måste ha vård också så därför kan jag inte bara åka upp några veckor utan…bla bla bla….

Tror jag ens på detta själv?

Säger till honom att de då måste klara saker här själva, han och hans bror. – Javisst, svarar han- – Det innebär att tvätta jobbkläder också själv, lägger jag till. – Mamma du kan inte överge mig, skojar han då.

Sen börjar vi prata om annat. Skämtar.

Jag vet inte vad han tänker.

Får låta det sjunka in ordentligt först.

Ska ta det med hans bror när han kommer hem från semestern med flickvännen.

Det får bli om en vecka.

I huvudet går en annan skiva på repeat också; ”du är gammal och sjuk. Ingen vill ha dig på något jobb.”

Kan jag ens jobba? Tänker jag och bär matkassar, städar, byter lakan och promenerar hund.

Fast jag vilar också. Mycket. Det måste jag. För efter att ha handlat mat i en affär med luftkonditionering och kylar på högtryck snurrar allt för mig. Då har jag redan gått två rundor med min fyrfoting också. Knasboll.

Deltidsjobb kanske kan räcka?

Letar febrilt i trådarna på FB-gruppen Swedes back home.

Hittar sextioåringar som faktiskt hittat jobb i Sverige efter många år utomlands.

Det ger mig hopp. Fattar ju att jag också lärt mig en hel massa. Livserfarenheter. Språk.

Plötsligt inser att jag är alldeles för långt fram i min planering.

En sak i taget sa jag ju.

Nej, jag är inte modig. Jag gör något jag bara måste för att inte ångra mig sen när allt är för sent.

Jag var inte modig när jag flyttade hit för 30 år sedan heller.

Bara ung och dum…och nyfiken.

Nu är jag gammal och lite klokare och nyfiken.