Asch, jag ger mig!

Ni har rätt och jag har fel.

Jag är modig.

Vill bara tillägga att ibland kan det vara långt mera modigt att stanna kvar än att ge sig av.

Att få sista ordet är liksom min grej.

Så det så!

Nu stänger vi detta kapitel och går vidare.

Ibland är det som att hunden känner att han måste hjälpa mig på traven. Få mig på rätt väg. Väcka mig ur törnrosesömnen.

Efter att ha gått en minirunda varje eftermiddag…nästan kväll…pga värme då han bara gjort det mest nödvändiga för att sen gå hemåt igen drar han mig mot en väg vi nästan aldrig går.

Blir först lite irriterad då jag ju låtit bli att ta med vatten och hans skål.

Jag har bara nycklarna med mig då mobilen ligger på laddning.

Sen tänker jag; jamen okej då, kan jag ju kolla när provtagningslaboratoriet är öppet. Måste ta blodprover inför onkologbesöket på fredag. Vi ska gå förbi det tydligen.

En skylt på den stängda dörren förkunnar att de har semester till den 6 september.

Va, så kan de inte göra ju?

Famlar efter mobilen, för att ringa det andra laboratoriet i närheten, men minns att telefonen ju ligger där hemma.

Hunden har dock fått upp farten och tar mig bakvägen till parken.

Han vill sniffa loss och kissa runt och gärna stanna en stund vid en bänk.

Jag är alldeles för nervös och lockar iväg honom snabbt med lite godisar jag hittar i min miniväska. Jag menar vad i hela fridens namn ska vi ändå göra i en tom och varm park?

Hans ögon säger att jag inte har en aning om vad som finns för information i just en tom park.

Nåja, jag får honom med mig hem. Lite besviken är han nog men känner mig ju så väl att han går med även om godiset inte tillhör favoriterna. Det har också legat länge i väskan. Han offrar sig för min skull.

Hemma ringer jag det andra laboratoriet som givetvis också är stängt till slutet av augusti.

Panikgooglar på vårdcentralen men där måste man boka innan och det brukar vara köer. Jag är sent ute.

Så kommer jag på det stället som min son brukar gå till. Det enda laboratoriet som gör den sortens prov han tar för sin medicin.

Jag har tur. De har öppet.

Även om promenaden är förstörd så har jag löst problemet.

I morse var jag där. Tog bilen. Körde dit tidigt. Kunde välja och vraka på parkeringar. Hann inte sätta mig i väntrummet innan jag blev inkallad och vips var allt klart.

Baren var stängd förstås så det blev ingen flådig frukost där. Jag har inte kunnat innan då italiensk frukost inte varit den bästa för min matsmältning. Så typiskt att nu när jag mår bra så är det stängt.

Nåväl, jag älskar ju min frukost i trädgården. Så det får bli en sådan idag med.

Faktiskt inte alls fy skam!