Efter ett besök på sjukhuset är jag dränerad på energi.

Innan skulle jag så mycket sen.

Nu har jag förvisso tagit en snabbrunda med hunden och hittat en telefon på en bänk som visade sig tillhöra en kvinna jag känner som kom nerskyndande just som jag frågade den enda mamman i lekparken om hon kände flickan på bilden på mobilen, efter att jag kom hem. Skönt att också ha löst ett problem. Inte kul när ens mobil hamnar i fel händer.

Nå, jag har ju gjort en hel del och ändå inte. Men ändå, hur kan man bli så trött av att vänta, få en spruta och hämta ut medicin?

Min kompis var med mig. Idag körde jag själv och det fanns tusen parkeringar. C och R har äntligen kommit i väg på en liten semester i Amelia där de har en underbar lägenhet i den gamla delen av byn.

Kanske är det intrycken där inne på sjukhuset som golvar mig. Min vän talar om kvinnan som ammar i väntrummet när jag får min spruta. Tre månader är bebisen. Mamma måste få kemo.

Alla möjliga åldrar samsas och idag är det fullt där inne. Jag försöker inte titta närmare på någon. Vet hur det känns. Men hon, min kompis, har gjort det och är rörd långt in.

Vi enas om att man hela tiden lever med den där känslan att det finns det som är värre.

Den som säger; vilken tur att det inte var mina barn som blev sjuka. Vilken tur att det är jag och inte de.

Vi går snabbt förbi där hennes mamma låg när hon dog.

Snabbt för att slippa minnas för mycket. Precis så snabbt som jag traskat igenom väntrummet där sköterskan tog mig direkt. Min grej är lätt. Ett stick gjort på ett kick. Mitt cellgift knaprar jag ju på hemma. De andra måste vänta på att rätt dos kommer in från sjukhusets apotek.

Inte heller är det kö på apoteket där jag ska hämta ut min kemo. På en enda timme har vi gjort allt vi skulle.

Jag vill bjuda min kompis på en kaffe men baren är semesterstängd.

Synd, vill gärna fira att jag faktiskt mår så mycket bättre. Att jag fick tips av läkaren om vad jag kan göra för mina splittrade naglar. Att jag har en ny outfit dagen till ära som jag hittat på secondhand.

Nåväl, kanske firar vi i kväll med lite musik.

Jag har precis fått den sjätte dosen i min hand och sen får vi se.