Jag gör ingenting på helgerna.

Alltså utöver det vanliga.

Dvs plockar ur och i diskmaskinen, kör någon tvättmaskin, äter och sover…ja, jag går ju ut med hunden också förstås.

Så helt plötsligt rasslar det loss.

Jag blir hembjuden på middag lördagkväll hos C och R.

Får en förfrågan om jag vill hänga med på bio på söndageftermiddag av några kompisar.

Rusar iväg och handlar presenter till C och R och deras lilla barnbarn.

De har gjort så mycket för mig och räddat mitt psyke. Det kan inte betalas med små sketna presenter men jag vill ändå ge dem något som kommer från mitt hjärta.

C får ett halsband i hennes färger. R översättningen av 1793. Lilla barnbarnet får också en bok för hon älskar redan böcker vid 1 års ålder.

De blir glada såklart och efter att ha sagt allt det där om att jag inte borde ha slösat mina pengar på dem så får jag också ett halsband C köpt i Amelia. I keramik och med olika färger. Precis som om det var gjort för mig.

Vi skålar i bubbel och firar att allt håller på att bli bättre.

Äter och pratar, pratar och pratar.

Jag glömmer tiden och när jag går för att ta ett glas vatten i köket kollar jag samtidigt min mobil och inser att tiden rusat iväg till 23.30 i ett huj. Ringer sonen som varit hemma i en halvtimme. Vill inte att han ska oroa sig. Den andre antar jag är hos sin tjej. Adopterad?….nåja, vi ska ha ett snack i kväll.

På söndagen kommer ena kompisen hit och vi kör och plockar upp den andra för att i god tid leta parkering.

Jag som är en evig optimist tror att de flesta försöker klämma ut de sista dropparna hav innan alla skolor kör igång får såklart på moppo.

Vi hittar en parkering fast en bra bit bort.

Det är lång kö framför bion och platserna i den salen vi ska se filmen i är nästan slut.

Vi får inte sitta tillsammans.

Filmen är inte alls så bra som den utlovat.

Den verkar vara ett hopplock av allt. En komet hotar att utplåna alla människor på jorden och då erkänner människor, som samlats för att fira en kvinnas femtioårsdag, både homosexualitet, otrohet och lite annat därtill…suck! Hur många gånger har vi inte sett det.

Fast huset de vistas i, hela filmen, är så vackert. Precis på stranden som man själv skulle vilja bo.

Ja, det blev en helg med fart i jämfört med mina vanliga zombieaktiga sådana. Läppstiftet åkte på och jag kunde konstatera att magen bara blev lite orolig av bubblet. Att gå på bio här är en upplevelse när man som jag inte varit på bio sedan julen 2021 då far och jag var ensamma i salen som var dubbelt så stor som denna, i Sverige. Nästan en chock. Kan man liksom få vara så många?

Annars allt bra!

Bra test inför roadtrippen kanske…

att jag klarar av att hålla igång en hel helg.