Lämnar in bilen för underhåll…igen. ”Sågs vi inte för en stund sen?”, säger mannen som checkar in.” Jo, då, svarar jag medan en klump stiger i halsen, det var en snabbkoll…jag skulle ha kört långt men det blev inte av”.
En sorgklump är det. Den blandar sig snabbt med andra sorgklumpar som dykt upp de senaste dagarna när jag går för att ta bussen. Spänner upp paraplyet för det regnar idag. Regn förstärker den ledsna känslan samtidigt som det sköljer bort.
En annan klump bjöd sonen på i helgen. Han berättade att pappa äntligen fått upp en bokhylla och tänker ta hem alla böckerna vi har i vardagsrummet. Sonen ser att jag får en stöt och undrar om jag är rädd att mina böcker ska följa med av misstag. ”Nej, nej det finns det verkligen ingen risk att de ska göra.” Det är något annat som stör mig. Något sorgligt. Blir förstås lite full i skratt när jag tänker på exet som ”av misstag” får med sig mina yogaböcker.
Alla dessa sorgklumpar som jag tror löst sig bara rullar ihop sig till ett jäkla garnnystan som bara blir större och större. För jag kommer på fler och fler.
Detta gör att jag inte vill gå ur sängen på morgonen. Ligger kvar vaken och låtsas att jag är död för att hunden inte ska märka det. Bara medicindags förråder mig…ja, det har inte gått så långt att jag struntar i det…inte heller kan jag hålla hunden ifrån mig så värst länge.
Men tankarna maler:
Jag tror inte att jag ska ta mig ur detta någonsin.
Jag tror att jag är dömd att gå här och drälla utan någonsomhelst lust till någonting.
Jag tror att jag blir tvungen att stanna i gammal skit till tidens slut…min tids slut.
Läser om vikten att förlåta och gå vidare. Hur viktigt detta är främst för en själv. Ett tips är att skriva ett brev som man aldrig skickar utan bränner istället. Ett brev som får ta tid att skriva. Man kan lägga till känslor efter några dagar. Bygga på tills man är klar.
Funderar på det. Tänker att jag ska skriva det och bränna det vid fullmåne. Det kanske ger mer kraft till mig. För gå vidare det bara måste jag.
Sen ska jag sticka något vackert av det drypande, förbannade nystanet.
Pranayama i Rom 
❤❤❤❤❤
GillaGilla
I sorgbearbetning som jag arbetat med så är brevskrivandet den näst sista delen i processen. Det viktiga är att både ursäkter och förlåtelser finns med. Sedan ska brevet läsas för en person ( det går alltså inte med ett foto, en gravsten osv) som har koll på processen. Det brukar bli en oerhört känslomässig release. Vet att det fungerar. Dels av egen erfarenhet, dels av alla klienter jag haft. Även den mest skeptiska kvinnan, 75 år, som jag arbetade med senast.
Kanske fungerar det att elda upp brevet också 🤷♀️ Hoppas verkligen du får släppa alla svarta hopplösa tankar och tungt bagage.
Stor kram 🥰
GillaGillad av 1 person
Vet du, jag klarar inte av att skriva det där brevet. Börjar men det blir bara blaha. Jag har boken om sorgebearbetning och läste den, jobbade med övningarna men sen tog det slut. Det blir stopp helt enkelt. Kanske borde jag söka hjälp för det men just nu känns det inte som jag vill det…vi får se…
GillaGilla
Marika, jag har all förståelse för det. Att göra sorgbearbetning är en krävande process och när jag har kurser så spänner den över 7 veckor, där man ses en gång i veckan. Där är brevskrivningen och läsningen finalen. Det är en process där mycket gammalt brukar dyka upp, i drömmar och tankar. Det går liksom inte att läsa boken och sedan genomföra det själv. Det är min övertygelse. Man behöver bollplank, en grupp eller en annan person som vet och förstår processen.
Tycker inte det är smart att dra igång en krävande process mitt i allt annat du har. Du hinner och ska nog göra det när du är motiverad. Det kan också vara så att det du tror du måste hantera först inte stämmer. En stor del av de som går sorgbearbetningen hamnar med en annan förlust än den man trott. Jag gick min allra första kurs med tanke på min storebrors plötsliga död. Men väl där visade det sig att det var pappas död jag behövde hantera först. Som jag hade känt mig så ”klar” med…
Var varsam med dig själv och de mentala påfrestningar du utsätter dig för. Kram ❤
GillaGillad av 1 person