Vet inte alls hur jag ska vända mig.

I vissa stunder känns allt så klart. Självklart. Enkelt. I andra får jag stora skälvan och vet varken ut eller in.

Var ska jag börja?

Hur ska det gå till?

Egentligen börjar ju saker så smått utkristallisera sig. Jag vet vad jag vill. Det är mera hur det ska gå till som är svårt.

Helt klart är det att de där promenaderna tar mig vidare.

Idag med en barndomsvän och hennes två pälsklädda killar.

Att gå i regn med bångstyriga hundar och ibland alltför halt underlag är det som är bra för mig.

Bara fortsätta gå.

Med förtröstan och känslan att jag är på rätt väg även om det blir stopp emellanåt ska så småningom ta mig dit jag vill.

Under tiden njuter jag av en regntung natur som ändå bjuder på skönhet.