Ibland vill man inte tro det där att man är vakad över.

Varför skulle någon, även om död, ha tid att skicka lilla mig tecken genom fåglar?

Ser det. Noterar det. Säger äsch och ruskar på axlarna. Lite konstigt är du ju allt ändå.

Jag har skrivit om det här. Att en talgoxe tittade på mig. Rakt in. Ändå är det som att det bara var en slump det handlade om.

Så satt vi där, jag och min kompis, i bilen och pratade efter hundpromenaden innan jag skulle säga hej, gå av bilen och hem till mitt. Min vän vände sig om efter en liten stund och sa; – jag vet ju att det är så. Att fåglarna följer dig. Nu sitter det en talgoxe här i busken igen.

Fattar ni?!? En talgoxe som sitter och ballglor rakt in på oss i bilen.

När hon säger det så minns jag ju att det satt en talgoxe några dagar innan på det där trädet som håller på att falla utanför mitt sovrumsfönster. Den tittade rakt in på mig.

Ja, det är något speciellt. Det kan jag ju inte förneka.

Kollar också upp talgoxe enligt Solöga för säkerhets skull:

Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör. Med andra ord – du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Undrar om det kan vara som min vän säger att det är min farmor som hör av sig.

Skulle gärna vilja tro det åtminstone.