fast man inte tycker att man har något på hjärtat eller i hjärnan heller.

Skriva att man är skittrött på ögon som rinner och kliar och har gjort det nu sedan länge länge. Skriva att man provat allt i ögondroppsform och sist fick man sig påprackat den hundratusendekamomill varianten av en ung apotekare.

Skriva att man idag traskade in på samma apoteket och fick en antihistamindito istället och tro det eller ej men det känns genast lite bättre.

Skriva att hunden känner sig nog lika blase’ som en själv just nu för rundan blev en kort sådan i eftermiddag. Bara det nödvändigaste och sen hem igen.

Skriva att man är tillbaka till att lyssna på musik när man, just, skriver. Idag Agnes Obel.

Skriva att koltrasten sitter där och väntar på mig när jag kommer ner till torget med hunden. Varje dag.

Skriva att jag som vanligt inte vet vad tusan vi ska äta ikväll och vet jag någonsin det. Så trist att livet skulle gå ut på detta. Var och storhandlade med äldste sonen idag. Ändå känns det som jag inte vet. Ingenting har.

Skriva att jag iallafall har goda karnevalsbakelser (påminner lite om semlor fast fulla med bara kräm eller ricotta). De fick jag av kompisen som fyller år idag. Hon följer en tradition att man ska ge något gott till folk man får presenter av. Till min son som hon inte hittar något glutenfritt åt köpte hon bubbel.

Skriva att det som skulle få ett slut idag är flyttat till i september. Den som lever får se. Eller inte.

Skriva att man ändå fick ihop ett inlägg trots allt.