Min vän A

Hon som dog i december.

Jag fick en minnesbild av hennes man genom en annan vän. Han sa att en av hans döttrar höll ett tal på begravning där hon nämnt sin mors cancersyster. Dvs mig.

Jag tänker inte sätta upp det fotot här för jag vill inte att hennes barn ska få se det så där över nätet. Alldeles för privat och inte min sak att göra. Däremot har jag satt det på mitt altare.

Hon ler stort på bilden. Så precis var hon. Hade gått i skola för nunnor där hon ständigt fick örfilar för att hon var så dum i huvudet. Slutade skolan helt när hon var 12. Fast lusten att lära sig dödade de inte så hon försökte sig på en engelskkurs som vuxen. Läraren var inte bra där heller så hon gick därifrån med samma känsla av att vara helt fel. Hon köpte böcker på loppis. Ja, trots allt älskade hon att läsa.

Sex barn fick hon. Det första innan hon ens visste hur barn blir till. Hon var gift med en barberare som hade egen salong. En svår man med hetsigt humör fast ändå omtyckt av kunderna. Den där klassiska historien som upprepas igen och igen. Han som är så trevlig…

En gång slog han henne. Då ville hon gå. Han kröp slokörat ihop med svansen mellan benen och konstigt nog upprepade sig inte händelsen. Antar att han inte ville bli lämnad med alla dessa barn. Fast jag tror att de valt att följa henne.

Häromveckan berättade en kvinna att mannen blivit ursinnig när han upptäckt att A haft ett ”fuck-off” konto på banken. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket. Fantastiska A berättade ju om hur hon lurat i honom att kalsongerna hon köpt till honom var en gåva från en annan kvinna vars man köpt fel kallingar. Till mig sa hon att de var pengar hon tjänat på trappstädningar och lite andra tjänster hon gjort. Hon berättade aldrig om det hemliga kontot.

Så glad jag blev att höra detta. A som alltid lagade mat åt hela armen familjen när de var ute på landet. A som alltid passade barnbarn, hämtade /lämnade på skolor och dagis trots att hon var så trött att hon knappt orkade gå ur sängen. A som alltid sa att saker reder upp sig trots att medicinerna gjorde henne så dålig.

Att hon liksom hade en säkerhet för att göra allt lättare att uthärda.

För trots att hon aldrig tog sitt pick och pack så fanns där en vilja att starta om.

A lärde mig så mycket.

Mest lärde hon mig om kärleken till livet även när livet ser svart ut.

Att den är viktigast av allt.

4 reaktioner på ”Min vän A

Lämna en kommentar