mot att kanske få titeln yogalärare.

I yin yoga är det tänkt.

Jag började ju med Hatha 2007.

Den tog mig genom min första cancerbehandling 2012.

Jag gick också en yoga-för-barn kurs med en utav lärarna där. Också under min behandling.

Det hette att det fanns så många möjligheter. Hon hade blivit kontaktad av skolor. Fast sen blev det inget mera av det.

När vi sen flyttade fortsatte jag åka till samma ställe fast det blev krångligt med bussen och så. Till slut tröttnade jag och letade upp ett ställe närmare.

Där upptäckte jag yin yogan.

Tiden flöt på och under pandemin höll jag lektioner online, gick en ytterligare barnyogakurs och hade liksom hela tiden yogan som min livlina. Utan den tror jag att jag skulle ha blivit tokig.

Sen fick jag möjligheten för något år sedan att leda några klasser i yin yoga live också. Det var så kul.

Då jag efter separationen tänkte att jag skulle flytta till Sverige slutade jag gå på yogan. Lite för att spara mina pengar men också lite för att jag koncentrerade mig på min framtida flytt.

Jag vet fortfarande inte om jag kommer iväg. Men jag fortsätter att förbereda mig.

Yin yogan blev också den som tog mig tillbaka till mattan efter att jag var så dålig förra året.

Solhälsningar och andra mera dynamiska övningar gick inte alls. I början fick jag vara glad över fem minuters ”benen upp mot väggen”. Sen sa ryggen stopp.

Aldrig har jag varit så dålig. Fast sakta men säkert i takt med att medicinen började verka kom jag tillbaka liggandes på min matta.

Där någonstans föddes ide’n om yoga för vingbrutna. Jag kände att vilan förde mig vidare. Gjorde mig starkare. Så tänkte jag att jag behövde en reservplan också till att jobba med snoriga barn. Inte alls en bra grej för någon som har immunförsvaret under fötterna. Om jag nu kommer att få jobba igen.

Nåja, man kan alltid ha detta som hobby. Hjälpa människor att må bra som hobby. Det är väl inte fel?

Det sägs att när eleven är klar dyker mästaren upp. Jag såg flera stycken. En argentinsk tjej som jag redan gått workshop för här i Italien. En svensk tjej som jag bara fått in i mitt flöde. Sett på TV. Läst om i andra yogaböcker. Magdalena Mecweld.

Så jag skrev in mig på online kursen. Köpte hennes bok. Jag väntar på ett kompendium som jag verkligen hoppas hinner komma. Postgången är dålig både i Sverige och här. Så många saker kommer bort.

Under tiden läser jag igenom boken. Gör valda pass ur den. Det är det som är vår läxa. Aldrig har hemarbete varit roligare. Mediterar hennes meditationer. Nördar ner mig lite lagom innan stornördandets tid är här.

Det här gillar jag.

Därför kommer det att gå bra.