Börjar långsamt komma ur min bubbla.

Vill nog inte riktigt egentligen. Skulle ju vilja fortsätta att gå kurser.

Vara i ett sammanhang och inte bara själv.

Kanske att jag bokar upp mig på en modul till. Sen.

Just nu behöver jag läsa. Utöva själv och bara flyta med.

Låt oss se hur det var att gå kurs online:

Torsdagen den 29 februari sitter jag fyrtiofem minuter tidigare framför datorn för att öppna upp allt och kolla så att jag har allt i vardagsrummet jag behöver. Efter den hemska testkvällen är jag allt annat än lugn.

En kvart i nio bara flyter jag in på kursen utan några som helst problem. De hör mig. Jag hör dem.

Vi får presenterar oss en efter en. Säga vem vi är, var vi är och varför vi är där. Det tar ganska lång tid då vi är femton online och minst lika många live. (men sa jag inte för lite…alla verkar mer intressanta… bla bla bla)

Sen följer en sammanfattning om vad yin yoga är kopplat till den kinesiska medicinen. Det är meridianer och akupressur och allt är sååå intressant. Tackar den italienska posten att kompendiet kom måndagen innan. Jag har inga stora tankar om vår postgång alls så därför blev jag så glad när det kom. Och den behövs. På eftermiddagen blir det yoga och vi får jobba två och två i så kallade breakout rooms. Det är nytt för mig och i början känns det aningen fånigt. Jag går igång i mitt huvud om hur dålig jag är på att leda jämfört med mina medkursare. Tills jag minns att detta inte är en tävling om bästa läraren precis som det sagts i början. Tills jag inser att någon läser direkt ur boken. Det är befriande. Sen kan jag slappna av och det blir lite lättare med det där med de virtuella rummen. Vi jobbar med ställningar som stimulerar vattenelementet, njurar och urinblåsa.

Jag känner med hela mig själv att detta är helt rätt. Att jag får just det kött på benen jag behöver. Att jag får nörda ner mig i sånt som intresserar mig.

Vi avslutar dagen med meditation.

Jag har tidigare haft en högst sporadisk utövning av just meditation men sedan förra sommaren, då jag började komma tillbaka till livet igen, haft en daglig sittning. Ibland bara tio minuter. Ibland längre. Inser att både hathayogan, som jag utövat sen 2007, och yinyogan, som ju blivit en livlina för mig under min sjukaste tid, är meditativa yoga former i sig. Ändå är det något speciellt med att landa i sig själv och bara sitta där. Sitta kvar. Så bra att jag valde just dessa lärare som fördjupat sig i meditation.

Det jag tar med mig från denna dag är det inkännande, tillåtande, det kärleksfulla mot kroppen och allt det som händer den. Absolut det jag behövde.

Om hunden fick säga något här skulle han förmodligen inte hålla med alls. Jag hör krafsande och gläfsande på dörren till vardagsrummet dit han inte får komma. Det kan han rakt inte förstå. Han har alltid haft tillgång till mattan och soffan. Han har alltid fått vara där mitt i när jag gör min yoga. Vad är detta för en konstig grej?

Lite reparerar jag skadan genom att ta honom på en långpromenad på middagsrasten. Fast bara lite för sen stänger jag ju in mig igen. Dumma matte!