Vet inte varför jag fått för mig att simbassängen här i närheten ska vara ett ovanligt lugnt ställe på söndagar. Någonstans i dimman från förra året hade jag som minne att jag varit där just en söndag.

Det var fel.

Jag kör dit och finner parkeringen osedvanligt full. Kvinnan i kassan upplyser mig om att man inte kan få parasoll och solsäng utan det är gräsmattan som gäller. Hon drar av två euro från de tolv som man annars betalar för halvdag.

Hittar en liten plätt med skugga och lite sol bredvid duscharna. Ganska skönt att ligga på gräs ändå. Fast jag är ju här mest för att min kropp behöver sänkas i vatten. Så då gör jag det.

Det är redan knökfullt med barn i både plaskebassängen, ni vet den där runda med vatten till anklarna där alla föräldrar/far- och morföräldrar sitter runt och glor medan barnen sprutar runt tills alla blir galna, och i stora bassängen.

Känner en irritation över ljuden som stiger och att jag får sicksacka i vattnet utan att kunna simma en enda hel längd.

Efter två dopp, och då menar jag verkligen bara dopp, och någon timmes läsning packar jag ihop med en suck och går iväg för att köra hem.

Tänker på det jag läst på en blogg om ljud som irriterar. För den som skrev var det skällande hundar (kan till viss mån förstå det då det handlar om ihållande skällning). Idag om någon frågade mig skulle jag ha sagt; skrikande barn, tjatande föräldrar och dunkadunk musik.

Egentligen är det vanligtvis inte sånt som bekommer mig.

Kanske börjar jag bli den där sura gamla tanten som jag fasar för att bli…

Det jag inte tolererar är larm. Här är ett lägenhetslarm som gått igång nu varje eftermiddag i en vecka och håller på tills man tror att hjärnan ska flytta ifrån en. Det provocerar även en del hundskall kan jag säga. Ofta från min hund. Han har ju inte helt fel där. Vill också börja skälla om vad som är grejen med att ha ett larm som går igång i tid och otid.

Inte heller gillar jag biltutor. Detta är en stad som det tutas i stup i kvarten. För att någon parkerat lite knasigt så att andra blir blockerade. För att någon kör ut utan att se sig omkring och skrämmer halvt ihjäl de som kommer tuffandes fram på huvudvägen. För att man ser någon man känner och vill hälsa på på distans…bra med tuta då ju! Va, om det är förbjudet att tuta i stan? Självklart!

Smällare är ett kapitel jag hade hoppats kunna avgränsa till nyår men tyvärr har det blivit lite mode att smälla smällare när man har tråkigt, Italien slår in ett mål på EM fotboll (alternativ ens favoritlag inom den italienska fotbollen gör mål), skolan är slut, bröllop, födelsedagar, you name it.

Bollstudsande. Också ett nytt fenomen här i vårt lite lugnare kvarter. Jag ger all skulden till en nyinflyttad familjs unga söner. De studsar bollar iväg till träningsplanerna, hem ifrån träningsplanerna och härute utanför porten medan de pratar färdigt med kompisarna innan de går in och äter. Har en ide’ om vart man kan stoppa bollarna fast då kommer jag att bli anklagad för att vara en ordentligt otrevlig surkärring och det vill jag ju absolut inte…inte än.

När jag tänker efter så är det stadsljud som får mig att gå i taket.

Kanske dags att dra snart…