Jag pausar min italienska trädgård då jag ju har tillgång till flera svenska sådana just nu får det skrivas om dem.

Från fars farstu kommer man rakt ut i spenaten.

Och om man vill kan man grilla när man ändå går förbi grillen, som alltid står redo, ut till stora gräsmattan och uterummet som numera är mera ett såll en ett rum.

Fast egentligen måste ett rum väl inte ens ha väggar för att definieras så?

Om man tittar till höger innan man beger sig rakt fram ser det ut, nästan, som mor bara varit lite trött och inte orkat med sina rosbabies. Eller man kan låtsas att det är så att hon inte försvann för sju år sedan.

Silverpengarna fortsätter också att växa som om ingenting hade hänt.

En dag när vi sitter i trädgården, far och jag, säger han att han funderar på att få hit en trädgårdsmästare som kan röja. Klippa ner de stackars äppelträden och buskarna runt omkring. Han vill få bort trädgårdslandet som numera är en ogenomtränglig djungel. Gräsmatta hela vägen. Klippa gräs är det ända han kan tänka sig göra i en trädgård.

Vi pratar lite om de underbara jordgubbarna som fanns där, potatis, morötter. Vinbärsbuskarna som jag inte ens ser från grinden inbakad i oidentifierade ogräs.

Björnbärsbusken sticker långt ut och river en bara man tänker gå förbi.

Jag tror att till och med skatan som först satt på staketet och sen på bågen över grinden tänker att; dit in vill jag då inte!

Här till vänster skymtar man buskaget med de tre äppelträden inbakade.

Visst skulle de vara bra med en proffshjälp där.

Och där nere bakom bordet och uterummet finns farmors trädgård.

Fast om den blir det mera nästa vecka.