Detta blir sista svenska trädgården då jag ju åker ”hem” till Italien i morgon.

Min fasters trädgård

I ett hus vid skogens slut…fast inte riktigt.

Men i skogen ligger det.

Även de rosa floxen som jag nu lärt mig att de heter har min faster i sin trädgård.

Hönsgården finns fortfarande där trots att sista hönan dog för något år sedan.

Liksom hundkojorna min faster ibland lät sina hundar vara i då hon jobbade.

Ser att bilden jag tog på garage/vedboden är i det suddigaste laget.

Fast ni får nöja er med det för jag vill ha det med här. Det ingår i hela huset- i- skogen bilden.

Och för några år sedan innan sjukdomar och annat elände kom in i deras liv hade min faster och hennes man ett trädgårdsland här framför det lilla röda huset.

Sedan har det fungerat alldeles utmärkt som Kubb- och träningsbana för hundar.

Bakom träden kan man fortsätta gå. Då kommer man till en liten bäck som också tillhör trädgården.

Numera inhägnat så att de här två skönheterna inte ska rusa iväg och jaga vilt.

En ny uteplats har byggts av en vän i trädgården och där sitter gärna min fasters man (säger man farbror i Sverige när det handlar om ingifta? I Italien räcker det med att vara nära vän för att bli zio eller zia. Kulturella svårigheter jag fortfarande tampas med ha ha ha!) när solen värmer.

Axlarna faller långt ner när man landar i min fasters trädgård.

Efter någon skogspromenad faller de ännu längre.

Vi sover alla middag. Min son också.

När vi kör därifrån efter en och en halv dag säger min son att man sover så himla bra där.

Då berättar jag om den gång för många år sedan då jag bodde där och passade de djur min faster hade då, en schäfer och en katt, i två veckor.

Om hur bra jag mådde efter dagliga ibland ordentligt långa skogspromenader. Ordentligt långa för att jag tappade bort mig. Jag hade blivit tillsagd att om jag inte hittade skulle jag bara säga till hunden; – nu går vi hem Tina! och så skulle hon ta täten. Det var hon inte alls med på. Hon bara tittade på mig med en blick som tycktes säga; har du tagit oss hit kan du ta oss hem också.

Tror aldrig jag sovit så bra som där faktiskt.

Tacka skogen för det.