Tänk vad lite regn kan göra ändå.

Det är inte bara gräsmattan, som jag ju sa skulle komma igen utan insisterande med daglig bevattning, utan även buskarna som nästan lägger sig ner över allt nu.

Konstaterar med en suck att jag måste befria granatäppelträdet från skotten som kommer i buskvis runtomkring och tar ännu mera must ur det.

Med sorg plockar jag ner mitt sista hopp till granatäpple.

Jag visste ju det men det är ändå ledsamt.

Däremot har persiljan fått fart igen och denna gång utan vita prickar.

Dahliorna har kommit igen efter att de såg ut att helst vilja dö när jag kom hem från Sverige. De fick inte lika mycket uppmärksamhet som gräsmattan tydligen.

De är fulla med knoppar som jag kollar varje dag.

Upptäcker hela tiden nya.

Flaskborstbusken som blivit ett träd lockar till sig en ny omgång bin.

Flaskbortsträd som övergår i den där trollhasselsläktingen…

som verkar byta färg beroende på hur man ser den…

som övergår längst ner i den där vita busken som jag inte alls minns vad den heter.

Skulle nog inte bli en bra trädgårdsmästare.

Fast vacker är den.

I väntan på att de som tingat sköldpaddsbebisarna ska hämta dem har de fått ett nytt litet hem med värme och allt.

De blev så lyckliga att de grävde ner sig med en gång.

Naturen ändå.

Kanske är borde jag bli djurskötare istället för trädgårdsmästare.

Om ni vill se mera fina trädgårdar…finare trädgårdar så titta in hos; Anna i Portugal