Igår var jag med på en bokklubb i svenska kyrkans regi för första gången.

Nu fattar jag inte att jag inte hängt på innan. Det var ju så kul. Jag låter ofta min ensamvargssjäl få bestämma att jag bara inte ska. Tokstolla. Man måste ju testa för att fatta vad som inte funkar ju.

Det är ett härligt gäng kvinns som träffas en gång i månaden över ett bord fullt med medhavda godsaker. Ett knytkalas som räcker och blir över. Så härligt!

Vi pratade ju inte bara om boken vi läst (jag i racerfart då jag först läst fel bok av samma författare, i samma serie…började bakifrån) utan om allt möjligt annat. Vi kom bland annat in på råttor. En av kvinnorna tyckte sig sen se råttor överallt. Ganska kul då grannens hår över häcken som skymtade fram så att hon såg den som just en råtta där vi satt. Rom har ju mer råttor än människor så att det är ju fullt möjligt.

Av någon anledning ledde allt detta mina tankar in på Povel Ramel och hans sånger om djur.

När jag sen letar på det upptäcker jag att han har skrivit en om Rulle Råtta. Fast den går inte att finna varken på spotify eller youtube så därför bjuder jag på Ta av dig skorna istället. Ja, visst är det långsökt men idag kom jag på att jag, som gick barfota i min trädgård hela sommaren, inte gått i gräset utan skor sen i september. Kom av mig av någon anledning. Det rådde jag bot på idag. Så härligt!

Nåja, jag tycker att Povel Ramel alltid är värd att lyssna på. Han var till och med rapper ju.

Dessutom rolig. Sånt gillar jag.

Nu ska jag iväg och få bortplockat stygnen på min hund.

Fast då tar jag på mig något på fötterna såklart.