Märker inget förrän jag redan lagt mig i sängen.

Det är mest av en slump att jag drar med handen över näsan.

Då upptäcker jag att min nya fina näspiercing är borta.

I en tillbakablick ser jag hur jag gnuggar mitt ansiktet ordentligt med handduken.

Så brukar jag inte göra men denna kväll har jag alltså gjort det. Kanske trodde jag att jag skulle få bort alla fula blemmor som bara förökar sig för varje dag. Kanske trodde jag att jag kunde få bort det där eviga rinnandet i mina ögon som inte verkar ha brytt sig särskilt om ögonläkarens kur. Hur det än är så gnuggar jag ordentligt. Antar att min lila, (ja, äntligen hittade jag en som var MIN) lilla piercing for iväg då.

Pallrar mig ur sängen och letar igenom handduken i hopp om att den fastnat där utan att fara ner i badkarshålet som jag lämnar öppet för väder och vind. Den finns inte där. Skakar mattan framför handfatet men bara hundens hår och oidentifierade små naturting från trädgården virvlar omkring och landar på det ljusa golvet. Man borde se den tydligt på ett ljust golv.

Går tillbaka till sängen ty timmen är sen och tänker att i morgon ska jag leta med mobilficklampan.

Det gör jag. Jag går igenom hela lägenheten på alla fyra…eller nästan. För kanske tappade jag inte piercingen i badrummet utan kanske ramlade den av när jag gjorde min yoga på mattan i vardagsrummet tidigare på kvällen.

Jag vill inte alls tänka att mitt fina smycke gett sig av ner i avloppet. Så himla orättvist får det inte vara.

Hunden tar det som en rolig lek och hänger på när jag lyser genom alla skrymslen jag kan komma på som en galen kommissarie Columbo. Synd att ingen filmade oss för det hade blivit en ganska komisk film där jag kröp omkring och försökte lysa över och under en viftande, gläfsande hund.

Allt jag hittar är en massa nystan av hundens ljusa päls som jag annars inte ser på det lika ljusa golvet. Förbannar mig själv att jag inte körde dammsugare när jag tänkte att jag skulle ha gjort det. Hur ska jag våga göra det nu med min piercing på vift?

Vad ska förresten gamla tanter med piercing till?

Jag kanske bara ska skita i det fullständigt, låta hålet i näsan växa igen och glömma alla piercingar i världen.

Eller köpa en ny?

Skakar om i sängkläderna. Letar igenom handduken igen.

Hur kunde den fara iväg utan att göra minsta lilla väsen av sig?

Skärper till mig och plockar in ljuslyktorna från trädgården och diskar av dem. Mitt huvud behöver vara praktiskt. Kan man inte städa inne får man städa ute eller nåt…

Sen är jag där igen. Bara finner mig själv på knä i badrummet i hopp om att jag ska hitta min skatt.

Jag vet att detta är världsliga ting.

Inget att hålla på och älta om.

Men innan jag vet ordet av har en halv dag gått i mina efterforskningar utan några som helst resultat om man bortser från dammet blandat med gammalt hår plus en spik jag drog fram med en sticka under badrumsmöbeln.

En början till städning skulle man kunna säga att det är.

Annars vet jag inte vad detta onda har för gott med sig.