13. Berätta om något som gör det svårt för andra människor att kommunicera med / vara med / leva med dig.

Först tänker jag att ”det är väl för tusan inte svårt att leva med mig!”.

Sen inser jag att det nog ändå kan vara så.

Att jag kan ha svårt för det där med konflikter.

Fast det är ju inte riktigt sant för jag hamnar i bråk stup i kvarten.

Försöker medla. Håller käft. Gapar ilsket….

Kanske är det istället det där med min beslutsångest som gör det komplicerat.

I alla fall var det så i mitt livslånga förhållande som tog slut för tre och ett halvt år sedan.

Där jag gick och tänkte, vände och vred på saker, for mitt ex iväg och löste allt på en gång.

Ibland blev det bra. Ibland rent åt skogen.

Han skulle nog säga att det var för att jag aldrig sa vad jag ville.

Jag skulle ha sagt att jag ju inte fick tid att tänka.

Usch, detta inlägg tycker jag inte om! (flyr om ni så vill)

Skriver ändå och går över till ett annat ämne då det ju är Trädgårdsfredag också. Denna gång blir det tema; gult.

Det verkar som att hösten liksom bromsade och nu har kommit till sans.

Då blir allt just gult.

Min trädgård är gul.

Våt men gul.

Lite rosa också. Om man låter rosor hänga kvar.

Får en smärre chock när jag ser att den tjockbladiga växten som vi var tvungna att byta ut när det snöade, för en så där åtta år sedan, blommar.

Det är fullt med små söta vita knoppar som slår ut lite försiktigt.

Och i den där alltiallokrukan har alla linfröna som jag skulle haft i min morgonyogurt börjat gro.

Hittade en liten larv i dem en morgon och rasande kastade jag bara ut dem i krukan utan att fråga om lov.

Det är ju så jag planterar.

Det ser riktigt spännande ut.