19. Berätta om en vardagstradition / vardagsvana som du ser fram emot att föra vidare till din barn. Och något från din egen uppväxt du inte vill föra vidare.

Jag har hela tiden hållit på regeln med ”åtminstone en måltid tillsammans”.

Den hade jag med mig från min barndom och såg det som en mycket bra vana.

Det tyckte mitt ex också då han oftast åt i all hast eller bara med sin mor.

Det jag absolut inte vill ha med från min barndom var att ”maten ska tysta mun”. Så fel. Så omöjligt (det var ingen som höll det ändå). Det är ju när man ses vid måltiderna som man har chansen att verkligen prata. Det tråkiga var att vi inte diskuterade det vi borde ha pratat om, då när tystnaden ändå bröts titt som tätt.

Tror och hoppas att vi är lite bättre på det. Fast nu är måltiderna väldigt splittrade p g a killarnas jobb och gym och allt möjligt annat.

Önskar ändå att de ska vilja ta med sig detta till sina framtida familjer.

Precis som jag hoppas att de ska ta med sig vikten av levande ljus på bordet när man äter.

Jo, jag har hört hur det morras om att man ”fan inget ser”, men jag uthärdar och ibland är det de som tänder ljusen åt mig.

Hälsningar ljusterroristen.