23. Berätta om en konflikt du haft under året.

Så var vi där igen och rotar, är min första tanke.

Det där som fortfarande ligger och gror.

Det där som höljs i tystnad.

När jag sitter där i bitterheten jag lovat mig själv att inte dras med i får jag ett uppdrag.

Först tänker jag att jag kan strunta i det. Det handlar om ett telefonsamtal. Jag är bra på att strunta i just den sortens samtal. Dessutom tvivlar jag på att samma uppdrag krävts från andra hållet. När det var jag som låg i en sjukhussäng.

Fast egentligen vet jag inget om det. Vi kanske alla är bra på att strunta i telefonsamtal.

Den där märkliga ungen som jag bor med, som inte längre är någon unge egentligen… lik mig men ändå inte, uppmuntrar mig. Do it!

Det blir bra. Jag hör saker jag aldrig hört förut. Jag känner av något annat som jag aldrig tidigare mött.

Sonen står där igen; nu till nästa samtal!

Där går min gräns.

Jag måste ta sats igen. Det krävs så pass mycket energi i detta.

För konflikten som är värst sitter i min skalle. Den jobbar jag på. Kanske sen alltid.

Visst ska jag ringa fler samtal, skriva brev och ropa åt alla vädersträcken.

Det har jag ju gjort förr.

Sen måste jag få slut på det där på riktigt.

Det där om att allt är mitt fel.