är över oss.

Nåja, regn iallafall. Ett sånt som börjar på morgonen och bara pausar i små små stunder. Så små att man inte hinner uppfatta dem. De nyputsade glasögonen blir fulla med droppar. Hunden tvärstannar utanför köksdörren. Gräs- och nässelklippningen blir uppskjuten.

I allt detta ska vi handla mat. Igen. Det saknas alltid något. Man handlar fullt. Fyller bagageutrymmet och baksätena med både det ena och andra. Man kommer hem och så saknas det något ändå.

Innan vi kör är det frukost som ska ätas. Kaffe intas och cigaretten på stolen utanför köket dras ner i lungorna.

När han sitter därute kommer han på att det igår var dagen för ”rörmokaren”

-vad sa han?

Jag redogör för det. Berättar om kranbytet och att droppet kanske inte beror på det. Hinner knappt färdigt förrän ett gammalt välkänt ” du har låtit lura dig av rörmokaren”.

Jag blir fullständigt vansinnig. Det där tar jag verkligen inte. Hundrafemtioelfte gången jag blir anklagad för att inte ha alla kort rätt när jag talar med hantverkare, av olika personen men på samma sätt, tar mitt i magtrakten. Som om jag kunde styra dem med mitt magra kunnande i fallet. Som om jag bara för att jag är lat och inte okunnig ringer specialister och sen förlitar mig blint på att de vet vad de säger, tokfia! Som om jag hade ett val. Som om någon annan skulle stanna hemma från jobbet för att tala med hantverkare och då minsann skulle det bli andra bullar av.

Av trötthet och sårskorpor som ramlar av skriker jag till slut att det är något med vederbörandes DNA som gör att man alltid alltid ska kritisera oavsett om man betalt 60 euro för en ny kran samt jobbet som hör till eller 150 som det kostade med toaletten sist den knasade ihop. Att hantverkaren bett mig höra av mig till dem om droppandet fortsätter ,för då måste en annan tekniker köra ett felsökande, ses alltså som att jag är lurad. Mina klor var inte tillräckligt vässade. Ronden med rörmokaren gick förlorad.

Innan vi har handlat färdigt och kommit hem igen är jag helt slut.

Det tar på krafterna med syndaregn.

Och det där med DNA’t får jag såklart äta upp med råge.