Det är väl bortskämt att en Rom-bo sitter och klagar på dåligt väder kanske.

Men idag tänker jag göra det.

Det regnar och regnar.

Mitt redan tunga sinne sjunker ännu djupare ner. Kommer jag någonsin att komma upp igen?

Jag vet att snart kommer solen skina galet varm och då kommer jag förmodligen att klaga på det.

Det finns inget mellanting. Inget lagom.

Fick till det med min årliga ljusproduktion häromdagen. Då är det ju bra med kasst väder så att man inte lockas ut i trädgården istället…eller så…

Förvånas alltid över att alla dessa stumpar och blockljusbitar verkar vara tusentals men när de smälts ner blir det inte så jättemycket av det.

Förvånas också över att jag hade så mycket röda stumpar denna gång. Tillsammans med det röda blev ljusen orangea. Va? Blir inte vitt och rött rosa?

Hmmm, den talande syrsan (äldste sonen) muttrar om att jag borde köpa bivaxljus istället, för det är så mycket skit i dessa IKEA/Liljeholmskombinationer att jag kan få cancer av det.

Undviker att säga att jag redan har bockat av cancerbiten med råge fast jag inser att han förmodligen har rätt. Rött och vitt kan inte bli orangeat utan inblandning av något annat hur jag än vänder och vrider på det.

Googlar på låtar med ljus och genast får jag upp Ulvens döttrar, som jag tycker så mycket om. Det är något med deras röster.

Lite gladare blir jag och tänker att det kanske är läge för en liten dans.

Då får det bli Let The Sunshine In.