En dag kan man vakna och det finns ett gym i rummet som blivit tomt då en son flyttat hem till sin tjej.

Precis det rummet som du gick och sneglade på och funderade på om du skulle kunna förvandla det till ett hobbyrum nu när det ändå ser ut som att du kommer att stanna lite till både i denna stad och i detta liv.

Sonen kommer förvisso hem då och då men aldrig så att det stör dina olika kreativa aktiviteter.

Ide’er, om att kunna sitta vid ett skrivbord och pyssla, tog fart. Ha yogamattan utlagd hela tiden på golvet. Lägga projekt som behöver torka i hyllan som nu står tom.

En symaskin fick flytta in för ett bra tag sen. Något behövde lagas och rummet erbjuder bästa ljuset i huset för just sömnad.

Då höjdes det lite på något ögonbryn men en lätt nick fick dig att inte genast sopa undan alla spår. Så symaskinen stod kvar när två, redan muskulösa söner, dönade in med vikter och bänk.

Häpen stod du där och såg dem skruva och smågnabbas och svära.

Du förstod där och då att den där fåtöljen som står i hörnet och samlar skräp nog svårligen skulle kunna bli den läsfåtölj som du de senaste dagarna visionerat i ditt solohuvud.

Och så igår försvann sista datamonitorn från rummet. Sonen och flickvännen kom på blixtvisit. De fick i hasten och lusten med sig äldsta sonen som skulle till hörochhäpna; gymmet.

Inte det som nu finns i det imaginära hobbyrummet utan boxningsgymmet.

Och kvar står du och stirrar på ditt kraschade luftslott.

Lite i smyg provar du den där skivstången.

Så himla svårt var det ändå inte.

Utan att du vet ordet av har du googlat lite på hur man bör lyfta skrot.

Men den som säger något till de där två drömförstörarna kommer att straffas hårt.

Bara så att ni vet det.