På torsdagkvällen bestämmer äldste sonen och jag att vi ska bege oss till det stora köpcentret för att lämna alla kaffekapslar till återvinning och han ska handla något oklart till sina tyngder (har en känsla av att detta kommer att bli en långkörare). Sen kommer han på att hans förråd av Ikeakycklingbullar är slut också så det blir en tour med klara målstopp.

Det är lätt att parkera en fredagmorgon. Det är tomt i hissen upp. Sen möts vi av en oförklarlig mur av människor runt hörnet. Människor med enorma ljusgröna kassar, har aldrig sett så stora kassar ens där de säljer tv-apparater…eller där kanske jag ljuger lite…men ni fattar…), sitter överallt eller går omkring. När vi kommer närmre förstår vi att det handlar om affären Normal som tydligen har invigning just denna morgon. En enorm kö ringlar sig runt i avspärrat område. Precis som i säkerhetskontrollen på flygplatsen.

Vi går gapande runt och fattar inte riktigt vad man kan ha köpt därinne som fyller upp dessa stora påsar. Men vi stannar inte för att fråga. Vi vill båda komma undan med livet i behåll och det så snabbt som möjligt.

Det är skönt att bara traska in lämpa av påsen full med kapslar i lådan och stega ut igen. Lika snabbt, dock ej så snabbt som min son önskar då jag tydligen tacklat av sedan shoppingrundorna med min mor, stegar vi in och ut på Decathlon för sonens mystiska grejer. Tror att det är mojänger som ska stoppa vikterna från att falla av. De får iallafall plats i min lilla väska.

Snabba är vi också när vi handlar lite mat och vatten som vi stoppar i bilen innan vi går vidare. Kalla oss gärna effektiva, då detta inkluderar diskussioner med en snabbkassa som inte gillar vattenflaskor…inget ovanligt ju.

På IKEAS matbutik går det lika snabbt. Sen vill sonen ha mjukglass. Han bjuder mig på en. Det blir en enorm besvikelse. Man kan bara få strut och det finns ingen glutenfri. Efter lite knotande får han en bägare av tjejen vid kaffeserveringen och en sked som han kan skeda över glass med från strut till bägare då man inte kan sätta bägaren i glassmaskinen. Hallå IKEA vad är detta för dålig stil??? Sen kommer nästa besvikelse. Det är långt ifrån den kvantitet vi minns från Sverige. Två pytte pluttar som man knappt hinner känna smaken av. Tur att vi inte är mjukglass frälsta.

Det var bara en impuls. En dum sådan kommer vi överens om.

Jag har under hela touren spanat efter garner. Då jag är inne i ett bra flow med min virkning vill jag ha mera garner. Det finns inte. Ingenting. Folk shoppar inte garner. Folk shoppar kläder och kosmetik. Jag är nog inte folk. Jag kan inte ens förmå mig att stanna till och köpa lite trosor då mina faller sönder och samman och snart ger alla gummiband upp också.

På eftermiddagen, efter den zippade hundpromenaden ( han bestämmer) går jag mot det andra mindre köpcentret här. Där finns en affär som heter TEDI och sömmerskor som säljer garn. My kind of place. Sömmerskorna finns inte kvar. Va? Har folk varit här och bestämt också. Så trist!

Hittar lite roliga färger och garner på den andra affären och traskar därifrån med någonsorts affärside i skallen. Fast den är kanske dum. Vanliga människor…folk…kanske köper på nätet. Det har jag ju också gjort.

Googlar och ser att det finns en affär vid vår vårdcentral….kanske ska kolla in den en dag.

Nåja, fick tag i något litet åtminstone.

Dessutom chockade jag stegmätaren på mobilen.

Bra jobbat!

Och idag ska jag vila och virka.