Som glad trädgårdsamatör misströstar jag emellanåt. Tänker att jag bara just tänker istället för att göra.
Då är det bra att ta till lite positiva knep. Som att ställa sig frågan vad som är meningen med denna trädgård från början.
Jo, det var ju att jag vill tillbaka till den där känslan av fullständig frid i det gröna jag hade när jag var ung och låg på mina föräldrars gräsmatta.
Därför tar jag tag i mig själv och masar mig ut fast graderna sjunkit till nio grader istället för 14.
Ser mig omkring och måste plocka upp kameran för att dokumentera såklart.
Just nu njuter jag av det gröna som kommer i rasande fart.
Jag blir glad av det ljusgröna saftiga bladen på persimonträdet.


Persikoträdet har snart blommat färdigt men är fortfarande helt fantastiskt.
Kan inte minnas att det hade så här många blommor förr om åren.

Fast antagligen glömmer jag bort mellan varven.

Loropetalum chinense blommorna som inte går att fånga färgen ordentligt på bild på bjuder på ett galet fint spektakel.

När jag står där kommer jag på att jag ju faktiskt planterade två små blåbärsplantor som jag hoppas ska växa upp till fina buskar i det som blivit en myntaodling och där med basta.
Först hade jag ju tänkt att blåbären skulle få växa på terrassen men sen fick jag en känsla av att de skulle stå alldeles utmärkt just där jag brukar ha kryddor.
Ryckte upp den förfärliga mynta som tagit över snart hela trädgården, men framförallt kryddträdgården.
Jag har fortfarande torkad mynta kvar. Ett tag drack jag mynta te men sen glömde jag helt bort det.


Intill blåbärsbebisarna står sedan sex år tillbaka, cirka, en salvia som vuxit sig stor men nu hade massvis med snustorra grenar. När jag stod där och donade med blåbären såg jag att de få salvia blad som satt där var fulla av något vitt geggigt. Innan jag visste ordet av hade jag klippt ner hela busken.

Efteråt tänkte jag att jag nog överdrivet men en vän försäkrade mig att hennes svärson gjort exakt samma sak och nu frodades deras salvia igen.
Känner dock onekligen ett stort tvivel när jag ser hur torrt och tråkigt det blev.
Men men vi får väl se.
Ha tillit ska man ju.
Jag kan förstå den där känslan från din barndom, jag älskade verkligen vår trädgård, speciellt den uppvuxna lite vilda trädgården vid vårt 30-talshus där vi hade alla sorters fruktträd, bärbuskar och grönsaksodlingar. Nör man satt uppe med kompisarna i bigaråträdet och spottade kärnor och pratade om livets stora och lilla… Jo, nog kan jag drömma om att bo på precis en sån plats igen, men blir det samma känsla är frågan 😀
Uppe i Pyrineerna slungas jag också tillbaka till mina barndoms somrar i Dalarna hos min släkt där, speciellt när jag ser vissa växter som Rallarrosor tex, väldigt fin känsla ❤
Kramar!
GillaGillad av 1 person
Jag går gärna hårt åt våra plantor när jag beskär, ibland går det inte, men oftast kommer de tillbaka starkare och frodigare 🙂 Kram
GillaGillad av 1 person