Om ni vaknar en morgon och känner er, trots alla föresatser, ledsna långt in i benmärgen föreslår jag att ni ska umgås med barn.

Om ni inte har det i er närhet får ni leta upp dem. Kanske inte i parken…det kan ju kanske ses med suspekta ögon. Jag vet att alla inte har barn eller barnbarn men säkerligen finns det någon ni känner som har ett par stycken, eller det kan räcka med ett barn faktiskt, som ni kan få låna en stund.

Föreslå något för dessa/detta barn som ni tycker om att göra som t ex; sjunga, dansa, måla, pussla eller bygga något. Plocka fram material. Ha en lös ide’ eller en mall som ingen alls måste följa och var noga med att säga just det;- jag har grejerna men ni kör själva.

Det inte bara händer ett fullständigt mirakel med små och lite större barn då.

Det händer med er också.

Deras energi bara smittar av sig på er nämligen.

Det är så det fungerar.

Ni kommer att glömma att dagen kändes som att man borde borra ner sig i madrassen och inte stiga upp någon gång mer igen.

Ni kommer att glömma att det regnar ute och att allt tog en vändning och blev kallt.

För där inne, där ni sitter, är det varmt och tiden står stilla.

Ni märker att det ni tänkte skulle bli stökigt och svårt att hålla i inte ens känns så fast ni sen går där och torkar klister, färger och plockar undan flaxande papper och fjädrar.

För ni har fått av det där livselexiret som bara barn och, för vissa (läs mig), djur ger.

Och ingen stund med barnen är den andra lik.

Det lovar jag er.

Själv hade jag privilegiet att göra så med nio lånade barn idag i olika åldrar.

Här under finns en liten del av allt de gjorde då.