Känner att jag behöver förtydliga mig om det jag skrev här.
Att jag inte skrev om offret var enbart för att jag skrev ur en mamma till pojkars synpunkt.
Jag kan ju visst sätta mig in i och känna för det som händer då man suttit och väntat på en flicka som inte kommer hem och sen upptäcker att hon aldrig någonsin kommer att komma hem igen för någon annan tagit hennes liv.
Jag har upplevt på mycket nära håll när föräldrar tvingats se sina döttrar på bårhuset.
Att ens barn kan dö innan man själv gör det finns där alltid.
Men att de dör på ett brutalt vis för någon annans händer är det mest vidriga som kan hända.
Det fall jag skrev om fungerade mera som en varningsklocka då det handlar om någon jag känner till. Någon jag sett som barn. Att mina söner skulle kunna döda i ren och skär ilska precis som jag skulle kunna göra det är jag fullständigt övertygad om. Man måste stoppa sig innan, inget annat är möjligt, men man är kapabel till det. Absolut.
Nu uppdagas det bit för bit att mamman i detta fall högst troligt är inblandad. Har städat upp efteråt. Hjälpt till att stuva undan.
Detta är något så gruvligt att inte går att ta in det.
Detta att man tror att man kan sopa bort en människa som man dessutom måsta ha styckat upp som ett slaktdjur. Hur klarar man ens av att tänka den tanken?
Det där är jag också fullständigt övertygad om att varken jag eller mina söner skulle kunna göra.
Att man måste ta tag i detta galna att män som känner sig kränkta eller svartsjuka tar till våld är klart.
Att man blir så arg för ett sketet meddelande, om det nu är så det gick till, att man tar till kniv är så galet och vidrigt i min värld.
Trots det känner jag igen tecken från den galenskapen.
Den finns runtomkring oss. I familjen, i skolan, på jobbet…i regeringen.
Men mer om det skriver jag en annan dag.
För det finns så mycket i detta som är alldeles på tok fel.
Pranayama i Rom 
Jag förstår och förstod precis vad du menade. Nu vet jag ju inget alls om det aktuella fallet och detaljerna du berättar om är ju gruvliga och precis som du skriver något helt annat än att göra något överilat i stunden som man sedan ångrar. Där har de flesta av oss varit skulle jag tro, men tack och lov inte med några förfärliga konsekvenser.
Att läsa om en händelse och identifiera sig med någon av de inblandade och känna viss medkänsla är inte fel tycker jag, snarare tvärtom. Jag tror att världen blir bättre av att man som du vågar fundera över var ens egna och andras gränser går, och att man vågar prata om det. Det är något annat än att ursäkta förövaren och att glömma bort offret.
Det tråkiga med att få en smäll på fingrarna när man som du resonerar modigt och öppet (jag har varit med om samma sak) är att det snarare bidrar till tystnad och ensamhet än tvärtom.
GillaGillad av 2 personer
Tack! Det där kändes bra att läsa😘
GillaGilla
Och så gjorde du det precis själv, slog mig på fingrarna för att jag ställde en uppriktig fråga. Tänk hur det kan bli. Jag tror tvärtemot vad du skriver, om vi inte vågar ställa frågor vi har utan att alla ska stämma in i samma kör, då blir det väldigt smalt i åsiktskorridoren och väldigt tyst. Jag har heller inte ställt min fråga otrevligt och vad du uppfattar i ett inlägg är kanske inte den enda uppfattningen som får finnas?
GillaGilla
Jag gissar att du är samma person som tog upp perspektivet om offret i det andra inlägget? Annars blir det väldigt förvirrande.
Jag har inte smällt dig på fingrarna, det jag skrev var överhuvudtaget inte riktat till dig utan till Marika. Men nu bemöter jag dig och ingen annan: jag tyckte att din fråga som du ställde den var ganska hårt formulerad med tanke på Marikas öppna och sårbara resonemang kring att det hade kunnat vara hon (eller jag, eller kanske du) vars nära anhörig hade gjort något förfärligt.
GillaGillad av 1 person
Jag håller hundra procent med Helga som säger det bättre än jag kan. Jag läste ditt första inlägg som något mycket mer allmängiltigt – att vem som helst av oss kan finna oss i en situation där någon vi står mycket nära har gjort något förfärligt som vi inte någonsin trott var möjligt.
Det är mycket tröttsamt att bli uppläxad över att man inte gör rätt på precis det sätt som vissa har bestämt att det ska göras på.
GillaGillad av 1 person
Hur kan det vara en uppläxning när jag ställer en fråga? I min värld finns inte rätt och fel i en sådan här diskussion utan bara olika synvinklar.
GillaGilla
Jag förstår nu att du inte menade din fråga på det förra inlägget som ett ifrågasättande tillrättavisande. Det går att läsa den på olika sätt.
GillaGilla
Men jag tänkte 90% på andra situationer, i andra forum än det här, när jag hänvisade till att bli uppläxad.
GillaGilla
Marika, återigen jag ställde frågan för att jag var uppriktigt intresserad av svaret, inget annat. Jag försöker inte smälla dig på fingrarna eller läxa upp dig, de som tror det – det får stå för dem. Som jag också skrev var att jag förstod din känsla för att stå upp för en annan mamma men att just själva fyndet av en kropp i en resväska verkar de flesta ha hoppat över. Som det så lätt blir ibland när man vill vara god och empatisk och inte har hela bilden. Men det var det som fick mig att reagera.
I min lilla stad har det begåtts mord som på många andra ställen. Tre väldigt spektakulära där flickvänner blivit mördade. De två senaste är en som högg huvudet av sin flickvän och förvarade det i en väska i garderoben, en som högg ihjäl sin höggravida flickvän på sin familjs order, s k heder. För många år sedan blev en familj vi umgicks med berövade sin äldsta dotter som blev brutalt våldtagen, mördad och så grovt ihjälhuggen att de bara kunde identifiera henne på den ena foten, Pappan som hittade henne blev vithårig över natten. Vem tror ni det skrevs om i media? Den”stackars” gärningsmannen. Som det oftast blir i Sverige, man skriver spaltmeter om förövare, de porträtteras och deras stackars familjer beskrivs och sedan hur upppväxten var och hur dåligt de mår i fängelse.
Detta är min förförståelse inför det du skrev. Plus att jag jobbat mycket med sociala problem och kanske har lite mer insikt än andra, vad vet jag?
Men jag har nog uppfattat det fel att man får kommentera även om man inte tolkar inlägg som de flesta verkar göra, my bad. Det får du slippa framöver. Jag ville inte känna det som jag går på nattgammal i om jag ställer en uppriktig fråga. Ha det gott!
GillaGilla
Jag tror det är bra att man får lite tankeväckare av de som inte tycker lika och blev bara lite ledsen över att jag inte skulle bry mig om den mördade. Allt man skriver är ju sett från en synvinkel. Klart man får kommentera. Precis som man får tydliggöra det man menat.
GillaGilla
Jag förstår frågan du fick i förra inlägget för det är ofta så att offret, särskilt om det är en kvinna, glöms bort. Tidningar skriver om mördaren med fokus på att försöka förstå t.ex. Tidningar och media har ett ansvar som jag inte tycker de tar.
Med det sagt så förstår jag verkligen hur du gjorde vinklingen, vad du ville berätta och reflektera över. Det finns inget som säger att en måste täcka upp alla vinklingar, särskilt inte på våra personliga bloggar. Jag tycker det inlägget var väldigt naket och välskrivet. All kred till dig för det.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack Anna! Jag har också läst om hur man nästan ger allt ansvar för det som hänt till den döda som provocerad eller var full eller inte anmälde som de skrev om den andra kvinnan som blev dödad i samma vecka. Så jag förstår ju att man kan undra. Kram ❤
GillaGilla