Musikonsdag #42

Av en slump ser jag The Mission igen.

Det var längesen. Som då tar den mig fullständigt.

Så vacker. Så grym.

Berättelsen om jesuiterna är såklart ingen slump att den sänds nu.

Det har utlysts fem dagars landssorg av regeringen.

Den 25 april, Italiens befrielsedag…från fascisterna…, uppmanas av Meloni att firas med ”nykterhet”. Undviker här gapskrattet som bubblar upp. Tidningarna skriver en hel del om detta. Ni kan kanske tänka er…

Det finns mycket att säga om filmen också.

Att kyrkan skickade ut frälsare till människor som inte visste att de behövde det.

Att portugiser och spanjorer delade upp Sydamerika mellan sig som om de lekte en lek och bråkade i sandlådan.

Att dödandet alltid berättigas. Ja, jag skriver i nutid för detta fortgår.

När filmen är slut har jag en klump i magen.

Det är ingen ”förr i tiden så…” film.

Den är högst aktuell.

Kvar i mig, när sluttexten rullar efter att en grupp överlevande barn paddlar iväg på floden, stannar de underbara naturscenerna. Den oändliga kärlek allt genomsyras av trots allt och som vi aldrig någonsin får tappa bort.

Och så Ennio Morricones underbara musik.

5 reaktioner på ”Musikonsdag #42

  1. Älskar att du skriver” undviker här gapskrattet som bubblar upp”, kunde inte låta bli att dras med där 😉

    Ja, här har vi också landssorg i 3 dgr efter påvens bortgång…

    Filmen har jag inte sett, men Ennio Morricones musik är helt fantastisk, alltid! Intressant det du berättar om hur den tangerar med vår nutid.

    Kram!

    Gillad av 1 person

  2. Hej,
    Du skriver ganska kryptiskt så jag försöker att läsa mellan raderna, men jag vet inte om det går så bra 🙂 Jag har inte sett filmen men blev nyfiken nu. Däremot lyssnade jag precis på en dokumentär om problemen i Italien med alla pedofiler bland prästerna inom den katolska kyrkan och om alla tusentals offer. Själv anser jag att den senaste påven inte var någon traditionell representant för sitt ämbete utan mer en globalist med koppling till WEF i sin filosofi. Olustigt. Jag var på påskmässa i Vatikanen med dåvarande påven år 2003 och det var riktigt mäktigt. En fin upplevelse.
    Ha en fortsatt fin dag!
    Kram,
    Anneli

    Gilla

    1. Hej Anneli, tänkte inte att jag skrev kryptiskt men så kan det kanske vara. Kanske är jag färgad av att nyligen ha sett filmen Kalla mig Franciskus av Daniele Luchetti också. Nej, Franciskus var inte någon traditionell präst alls och jag tror att han hade en hel del problem med detta då man ju förväntas leva upp till en massa konstiga regler inom den katolska kyrkan. Han har såklart också kritiserats för att ha fördömt pedofilprästerna men sedan bara flyttat om dem lite utan att de fick någon märkbar konsekvens. Jag är ingen expert men jag vet att det finns en hel del skumt (bland annat försvann en ung flicka 1983) och fult i den katolska kyrkan absolut. WEF var jag tvungen att googla. Påven försökte leva i enkelhet och ville ha en enkel begravning. Nu flygs alla möjliga ledare hit och allt stängs av för att Trump också fått för sig att han måste vara med. Det går massvis med pengar åt detta och är rakt emot det Påven predikade. Dessutom blockerar det våra aktiviteter i Svenska Kyrkan då Trump kommer att bo på amerikanska residenset som är granne med kyrkan. Så det finns både olustigt och lustigt i allt detta. Ha en bra dag själv. Kram

      Gilla

Lämna ett svar till monnah Avbryt svar